onsdag, oktober 25, 2006

Om att åka till landet nittonhundraåttiofyra

Det är tragiskt, och förnedrande för samtliga parter, att ha 12 minuters avtalsenlig rast.

Det är motbjudande, och förnedrande för samtliga parter, att en ljudlig skolklocka ringer in och ut över hela fabrikslokalen när rasten börjar respektive slutar.

Det är bisarrt, och förnedrande för samtliga parter, att företagets ledning på fullt allvar spelar upp ett flåshurtigt aerobicsprogram som de anställda förväntas delta i - tre gånger varje arbetsdag.

Det är förbluffande, och förnedrande för samtliga parter, att en plats där människor tillbringar åtta vakna timmar, fem dagar i veckan, inte tillhandahåller bestick.

Det är vansinne, och förnedrande för samtliga parter, att världens äckligaste kaffe och världens enda chai-latte som smakar pepparkaksdeg kostar en krona att köpa.

Det är alienerande, och förnedrande för samtliga parter, att så många utförda arbetsmoment kan inge så lite hopp om en ljusare morgondag.

Det som alltjämt är mest förnedrande för samtliga parter är att allt som står här ovan är sant, plus-sant.

1 kommentar:

Lisa sa...

Men kom tillbaka till Göteborg dåra! Herregud, du verkar ju helt ha fastnat i landsortsträsket... jobba golvet och allt.