fredag, november 03, 2006

Om att allt som gör ont har ett slut

På Golfproffsets inrådan skred vi idag till verket redan klockan SJU! Stämningen oss emellan var efter de senaste dagarnas tysta bataljer avvaktande. Men med så mycket god vilja man orkar uppbära så tidigt på dygnet lyckades vi undvika att klösa ögonen ur varandra även idag. Jag blev dock högröd av ilska och grön av illamående när det visade sig att Golfproffset fått en hastig släng av alzheimers syndrom; han hade glömt sina hörlurar!

Jag suckade från djupet av mina lungor, för detta medförde att jag inte kunde plocka kulturpoäng genom att lyssna på min sofistikerade talbok. Istället fick jag trycka volymknappen i botten och lyssna på så mycket androgyn snällpop mina öron bara tålde, allt för att undvika tonerna av Lasse Vinterdäck-konserten som Golfproffsets moderna mobiltelefon basunerade ut till en buande omvärld.

Efter frukostrasten fick dock arbetsdagen ett abrupt men välkommet slut. Det visade sig att jag och Golfproffset tillsammans hade slutfört det för mänskligheten högst avgörande uppdraget att märka kalsongkartonger med prislappen 250:-. Vi skakade hand, tog farväl och gick ut i det kalla solljuset.

En relation som avslutas med ett leende, hur ofta händer det? Nu ligger hela helgen för mina fötter.

Inga kommentarer: