onsdag, november 08, 2006

Om längtan efter betong

Britpopbandet Suede gjorde en gång i världen fantastisk musik. "The Asphalt World" är kanske inte deras absoluta formtopp, även om den i Bretts och Bernards regi blir till en intressant, nylesbisk otrohetsaffär. Hursomhelst, om man tar titeln bokstavligt säger den väldigt mycket om min arbetsplats den här veckan.

Och nej, jag är varken ett ghettobarn som vill måla metaforer om min uppväxt eller en fackligt utbildad röding som vill plocka arbetarklasspoäng. Allt jag vill göra är att konstatera hur mina händer bär tonvis av lådor medan mina fötter trampar fram på just Asfalt - åtta timmar om dagen.

Lagret där lådorna sorteras har alltså inte ens benådats med ett spänstigt betonggolv, det är byggt direkt på den urbana marken. Omgiven av plåtväggar, takpannor och järnställningar, klampar jag med onda fötter runt på en forntida parkeringsplats. Om jag ställer mig på knä är livet så kallt, rått och hårt att jag nästan tror att min tid är kommen.

Men den där suedelåten var ju som sagt en lesbisk onanistund och inte en beskrivning av min arbetsdag. Imorgon bär jag dämpande inlägg i skorna.

Inga kommentarer: