tisdag, november 07, 2006

Om utanförskapet

Små arbetsplatser upplevs alldeles säkert som trevliga och familjära för de som har sin identitet och själsliga hemvist där. Utbölingar och bemanningsnissar likställs dock med ohyra. Platsbasen Bamse förkunnade idag på frukostrasten att jag inte var önskvärd i det ordinarie lunchrummet. Detta eftersom den hjärtliga lagerfamiljen skulle fira någons 50-års kalas med tårta och sång. Jag svarade Glufsbamse med höjda ögonbryn, satte mig i pentryt och läste förra veckans kvällstidningar.

Vid eftermiddagsfikat ålades jag alltjämt inga formella hinder mot att sätta mig i den flärdfulla
lunchsalongen. Till bords hade jag dels Glufsbamse, dels Högsta Hönset. Glufsbamse glufsade högljutt i sig det sista av morgonens tårta medan han mellan tuggorna försökte skratta med Högsta Hönset och dennes interna skämt.

Högsta Hönset är en man i sina bästa år, vilket bland annat innebär att han ska ha mest pratplats och bestämma vilken dokusåpa som utgör mänslighetens lågvattenmärke. I mina ögon är dock Bonde Söker Fru inte särskilt mycket sämre än Högsta Hönsets favorit: Idol. Dessutom är jag tvärsäker på att Högsta Hönset slickade i sig allting som var matnyttigt med Sex Inspectors. Tyvärr har nog hans maka inte givit efter hans äckliga fetisher, för han flörtade osmakligt mycket med sin kvinnliga bordsgranne.

I gengäld är arbetsuppgifterna denna vecka jämförelsevis drägliga. Kategorisering och omstrukturering är ju något som faller mig i smaken. Enda nackdelen är att den oräkneliga mängd lådor som ska sorteras väger omkring hundra kilo styck. Följaktligen kommer jag inte kunna lyfta ölglaset i helgen eftersom mina armar antagligen ramlar av på torsdag kväll. Tur att det finns sugrör.

Inga kommentarer: