fredag, februari 09, 2007

Om 1961, 1989 och 2007

Morgonen den 13e augusti 1961 förvandlades invånarna i Berlin till fångar. Fångade på sina egna gator och utelåsta från vänner och bekanta i sin egen stad. Det skulle dröja nästan fyra decennier innan man återigen blev fri att röra sig i Berlin. Fri att återse sina vänner, sina gator. Om man fortfarande levde så dags vill säga. Och om de, vännerna, levde. Och om den, gatan, fanns kvar.

Somliga människor orkade inte vänta så länge. Hundratals var de som försökte kryssa igenom det taggtrådsprydda, det med vapen och kamphundar bevakade, ingenmansland som uppstod mellan murens östra respektive västra sida. Ett fåtal lyckades, de flesta inte. De otursamma träffades av en kula vid taggtråden, fastnade i densamma och förblödde sedan. Alla kunde höra skriken, men ingen kunde hjälpa. Mellan murarna var man ensam.

Idag, år 2007, bor jag vid Mauer Park i nordöstra Berlin. Muren löpte här, precis runt hörnet. För arton år sedan hade jag varit östberlinare med femtio meters marginal. Kanske hade jag stått på hustaket för att få en skymt av gatorna på andra sidan, för att kunna vinka till mina vänner, eller för att jag helt enkelt var nyfiken på vad som fanns där borta. Hade jag orkat vänta? eller hade jag gjort som Chris Gueffroy gjorde under vårvintern för arton år sedan?

Chris Gueffroy avled den 8e mars 1989. Muren föll den 9e november samma år.

1 kommentar:

Fredrik sa...

Word son.
hur går det för dig?
Tänkte eventuellt komma och hälsa på här nån gång framöver. Typ en långhelg i berlin. ska bara spara ihop en sjysst jävla budget först. sedan kommer jag.
paz
/fiddie