måndag, februari 05, 2007

Om språk och sömn

För längesedan fanns det i Sverige en episk rockelefant som talade rakt in i människornas hjärtan. Elefanten sjöng att den hade tappat bort sitt språk, sin tid, sin sömn. Ungefär så känns det just nu, främst gällande förmågan att uttrycka sig, men även tiden för sömn är knapp.

Till följd av att man ständigt tvingas kommunicera på bruten tyska, engelska eller kranskommunssvenska är ens dumdryga, ironiserande och älskvärda modersmål på väg att gå om intet. Detta märktes med all icke önskvärd tydlighet i bloggens senaste inlägg, vilket innehöll fler stavfel och syftningsproblem än det finns upplysta medelklassmänniskor på Pusterviksbaren i Göteborg.

I fredags anordnade språkskolan ölturism i den nästintill helturkiska stadsdelen Kreutzberg. Efter många om och ännu flera öl avslutades kvällen med popklubb på båten Hoppetosse. En alldeles förträfflig tillflyktsort tyckte jag och beställde en till. Kort därefter besudlades mina öron med svensk JC-rock, vilket medförde omedelbar hemgång för oss med fascistoida personlighetsdrag. När jag väl satt mig på S-Bahn Ring 41, riktning: hemåt, gick allting smärtfritt ända tills jag med ett fylleryck vaknade upp i Westend. Andra sidan stan, that is to say. Och några Westend Girls syntes näppeligen till.

1 kommentar:

Lisa H sa...

ha ha! kranskommunsvenska.. Fast att inte prata samma språk kan underlätta umgänget. man är så olika att man inte ser något att störa sej på. Bara såhär "exchange students - häng" liksom. Inget vidare djupt, man lär varandra svordomar typ, men kul & lätt..