fredag, januari 11, 2008

Om en väl bevarad känsla

Poesi är inte något jag dagligen läser. Men för några år sedan, när jag pluggade engelska, tvingades jag till att läsa en del poesi. Jag minns hur jag störde mig på lektorerna och deras ovilja att acceptera alternativa tolkningar av diverse dikter. Men också hur jag fann studerandet av lyrik som något mycket givande. Det var så fantastiskt att så mycket kunde gömmas i så lite!

Tydligast minns jag Robert Frost och hans Stopping By Woods on a Snowy Evening. Den handlar om en man som ropar halt åt sin häst mitt i skogen. Det är årets kortaste dag, och denna har nyligen övergått i skymning. Mannen vet att han olovligen befinner sig på någons mark, ändå står han där blick stilla - och lyssnar till den tystnad som uppträder när snö faller från himlen. Avslutningen lyder:

The woods are lovely, dark and deep.
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep,
And miles to go before I sleep.

Och det är så vackert.

1 kommentar:

Åsa sa...

Sååå jättelängesen var det väl ändå inte som du pluggade engelska? Bara fyra år sen eller nåt...haha, okej...det är ju ett tag sedan. Men jag minns det som igår ;-)