måndag, januari 07, 2008

Om samtidskulturen och dess kroniska ängslighet

Jag var ute i Jönköpings nattliv häromkvällen. Det spelades techno. Indiekidsen dansade. Själv förstår jag väldigt lite av techno. Ibland inbillar jag mig att alla har förstått utom jag. Andra gånger tänker jag att ingen har slutat låtsas, föutom jag själv. Jag längtar efter nästa musikvåg. Hoppas den innehåller refränger.

1 kommentar:

Tant A sa...

Techno, house, electro... You name it. Jag var lika undrande i lördags när jag satt på en satans båt igen och de inte ens spelade några hederliga househits, utan bara ett evigt untz-untz-untz utan refräng. Emil sa det: När folk börjar förstå är det inte coolt längre. Alla här tror att det verkligen är någon eller några som gillar musiken. Det är dem som man förhåller sig till och håller god min inför.
Man har ju blivit vansinnig för mindre.