lördag, mars 22, 2008

Om allt

Håkan Hellström släpper snart ett nytt album. Försent för Edelweiss ska det heta. Det är mycket spännande, mycket nervöst.

Detta eftersom jag har ett tämligen reservationslöst förhållande till honom och hans musik. På julaftons kväll år 2000 satte ”en Vän med en Bil” fingret på hela min tillvaro. Därefter har Håkan Hellströms musik förvandlat mig från fotbollskille till indieposör. Den har definierat hela mitt känslospektrum och - handen på hjärtat nu, hans musik var den enda anledningen till att jag flyttade hit - till Göteborg.

Håkan har helt enkelt hjälpt mig att växa upp. Det ligger så klart något löjeväckande, eller åtminstone något oerhört, i att ta sådana ord i sin mun, men så förhåller det sig. Följaktligen är det en hel del som står på spel för mig och min identitet när Håkan Hellström släpper nytt. Om jag skulle komma på mig själv med att inte gilla det, så skulle det vara slutet på något. Ungdomsåren kanske.

Att reservationslöst älska en artist, innebär att man maniskt gräver fram allt som finns att lyssna på. Dels för att man inte kan få nog, dels för att man vill definiera sig som ett riktigt fan. Det slutar alltså med att man gillar b-sidorna bäst. Dessa tycks visa artistens vardagsrum, en otvungen och personlig sida av det kommersiella konstnärskapet.

Den relationen har jag haft till samtliga av Håkan Hellströms b-sidor och lekprojekt, och det har alltid varit en angenäm upplevelse. Ingenting som har legat på baksidorna av singelsläppen har varit dåligt. Det har varit bedårande vackert, alltihop. Ända tills nu.

Zigenarliv Dreamin’ Part 1, heter Håkan Hellströms nya b-sida. En sällsynt tungrövad och rödvinsproggig Rolling Stones-historia, om någon frågar mig. Och om någon nu frågar mig, så är sådan musik inte särskilt charmig. Men det spelar ingen roll huruvida jag blir tillfrågad eller ej. Detta är faktiskt betydligt viktgare än vad folk säger och tycker.

För jag har identifierat mig med, definierat mig utifrån och levt med Håkan Hellströms musik, hans föreställningar om livet, i nästan ett helt decennium. Vad händer med en människa, med mig, om det man tidigare har trott på, inte längre känns viktigt? På den frågan finns det bara omständliga svar, men jag vill inte ha ett omständligt liv. Jag vill ha en tillförlitlig hand att hålla i när det blåser.

Så kom igen nu, Håkan. Jag vill inte gå vidare. Vill inte bli vuxen. Inte än. Snälla.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag visste hela tiden att du flyttade till Göteborg för att få plats i Håkans låtar.

Om att bli vuxen har jag konstruerat ett väldigt enkelt test:

Vad tycker du om Thunder road?
A: En naiv och blåögd låt
B: Fantastisk låt

Har du svarat alternativ "A" kan du beteckna dig som vuxen.

Helena sa...

"En sällsynt tungrövad och rödvinsproggig Rolling Stones-historia" får ju låten att låta rätt charmig, tycker jag. Och det är den ju, som du redan konstaterat, absolut nicht.

Anders sa...

H: Ja, med den formuleringen blir låten kanske en så kallad älg i fårakläder, eller hur var det nu igen...

A: givetvis svarar jag A. Du är själv lika vuxen om du svarar A på följande fråga:

Vad handlar Darklands om?

A: Oralsex
B: Borås

Anonym sa...

A