tisdag, april 22, 2008

Om en ljudbok

Jag har lyssnat på Dorian Gray's Porträtt i Richard Wollfs uppläsning två gånger. Man kan ju tycka vad man vill om Oscar Wilde och man kan definitivt tycka vad man vill om Richard Wollf. Man kan exempelvis tycka att han, Wollf, har för mycket gemensamt med Carl-Jan Granqvist; lika bra på att charma medelålders kvinnor i skydd av kameran som på att förföra unga män bakom den samma. Men han är en djävel på att tala, Richard Wollf. Han talar ju uppenbarligen så att både medelålders kvinnor och unga män förstår, exempelvis.

I Dorian Gray's Portträtt talar han som vore det hans egna syrliga sanningar om livet och fåfängan. Jag krafsade med pennan hela tiden, båda genomlyssningarna, för äntligen uppstod ett sammanhang i alla dessa one-liners som är Oscar Wildes eftermäle i vår tid. Sedan lyssnade jag på Richard Wollfs sommarprat från 2006, eller vilket år det nu var, och upptäckte att det lika väl kunde ha varit hans egna ord.

Ett citat som däremot är ryckt från sitt eventuella sammanhang är:

"Tiden är en labyrint. Man kan lägga örat mot väggen och höra sig själv gå förbi där bakom".

6 kommentarer:

anneli sa...

Ska detta inlägg läsas med P1-skånsk intonation? Just wondering...

Anders sa...

Njae, jag hade tänkt mig något lite mer uppsluppet och hurtigt den här gången. Mindre allvarsamt och inte så fasansfullt pretto-pompöst, förstår du vad jag menar?

Tänk rätt, tänk Ulf Lundell. Bengt Alsterlind.

Anonym sa...

Anser du dig själv tillhöra kategorin medelålderskvinna eller ung man? /Daniel

Anonym sa...

Jag tycker att ljudböcker är lustiga. Precis som tecknad porr.

Anders sa...

Daniel: Du fattar poängen.

Karin Matilda sa...

Gillar du Rikard Wolffs röst kan jag varmt rekommendera Montecore - en unik tiger, av Jonas Hasssen Khemiri.
Där varvas hans och Hamadi Khemiris (författarens broder) röster hur bra som helst.
Wolff talar där, enligt mig, med ännu mer inlevelse än i Dorian Grays porträtt.