torsdag, april 10, 2008

Om mitt och hela världens band

1994 föddes britpopen, åtminstone som begrepp. Då var jag elva år gammal. Som så många andra människor i min närhet har jag alltså tvingats uppleva hela denna musikgenre i efterhand. Men det gör ju inte så mycket, egentligen. Det viktiga är ju att man har identifierat sig med musiken i fråga.

Mitt britpopband var och är Oasis, det kommer de alltid att vara, för man får inte glömma var man kommer ifrån. De var inte bäst, knappast smartast och definitivt inte snyggast. De hade inga ambitioner att förändra popmusiken och de hade framförallt inget patos eller ens budskap att förmedla. Och just därför var och är de mitt band. Jag visste inte varför när det begav sig, när jag var sexton, eller ens när jag var 21, men nu förstår jag varför.

Det finns så många band som faller inom ramen för vad vi kallar britpop. Jag gillar i princip allihop, men när man ska välja favoritband så väljer man inte med hjärnan utan med hjärtat. Jag hade kunnat välja Blur, men de var så anekdotiskt smarta. Suede, men så androgyn har jag aldrig varit. Pulp, samma sak. Teenage Fanclub var alldeles för snälla. Primal Scream experimenterade så skitnödigt med dansscenen. Samma sak med The Charlatans. Manic Street Preachers, kom igen.

Intressant är att samtliga av ovanstående band släppte sina debutalbum långt innan Oasis ens tagit form i replokalen. Före bröderna Gallagher var dessa band dessutom mest efterskalv av Madchestervågen. Sedan kom Oasis, de segrade innan de knappt hann ses, och blev den konstellation som definierade britpopen, för de blev så hiskeligt stora. Tölparna blev störst och rikast, och jag ser ingen annan anledning därtill än att Oasis var det enda bandet som handlade om öl, fotboll, neandertalarbröl och nonsens.

Storebror Gallagher kommer aldrig författa en versrad åt sin lillebror som kommer få någon som helst betydelse för eftervärlden. Men Oasis är inte en knuten näve i luften i väntan på revolutionen. De är inte ens en knuten näve, för i näven håller du ett ölglas. Och ölglaset håller du i näven eftersom det äntligen är lördag och för att ditt lag precis har vunnit eftermiddagens derby. Därför är Oasis mitt britpopband. Äntligen förstår jag varför.

Denna text avslutas med en lista över låttitlar som sammanfattar vad Oasis handlar om. Konstigt nog sammanfaller dessa låttitlar också med deras absolut bästa låtar.

1. Stay Young
2. Cigarettes & Alcohol
3. Whatever

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag läste i tidningen nyligen att Noel G satt ut sitt hus på Ibiza till försäljning efter att han hade fått höra att James Blunt skulle flytta till ön.

Vissa håller fortfarande stilen.

/ T