torsdag, maj 15, 2008

Om det stora svenska äpplet

Sprid nyheterna, jag kommer idag
för jag vill bli en del av dig
Borås, Borås.


Allting ska vara för konsten, inget för berömmelse. I Borås uppförs i dagarna en nio meter hög staty föreställande Pinocchio. Vissa hävdar att detta är konst, för konst provocerar. Och ja, självfallet är det provocerande att någon har betalat nästan 10 miljoner kronor för att få en nio meter hög italienare uppsmälld mitt i stan. Det är provocerande, men det är inte konst. Det bara för berömmelse.

På Broadways estrad var jag nummer ett
men det är här som jag vill slå
Borås, Borås.


Berömmelse för den konstkänslige och självupptagne donator som så gärna vill ha ett monument över sig själv. Och ett försök till berömmelse för Borås, denna erbarmliga stad som är belägen mittemellan mina två hemorter. Den ligger där utan mening eller mål; verkar bara ha blivit byggd där mitt i skogen, för någonstans ska ju människor bo.

För om jag lyckas här
finns inga mer besvär
då har jag allt
Borås, Booorååååååååååååååååååååååååååååååååååås


Walking to Borås ska statyn heta. Jag måste se den.

tisdag, maj 13, 2008

Om den första, förbjudna ordvitsen

Storheter inom Svensk Fotboll, tidigt 2000-tal:

1. Lars Lögnell - sanningssägare och charmtroll
2. Lars Lögnarbäck - sanningssägare och charmtroll
3. Henrik Lögnarsson - sanningssägare, charmtroll samt innerligt avskydd av i tur och ordning Markus Rosenberg, Rade Prica, Johan Elmander och Ulf Ottosson.