fredag, september 19, 2008

Om ett nedslag i mediautbudet

Ibland lyssnar jag på radio, helst de statliga, icke-kommerisella stationerna eftersom deras program vanligtvis produceras med både hjärta och hjärna, om än inte samtidigt så åtminstone växelvis.

Jag har länge lyssnat på P3 med stor behållning. På sistone har jag alltjämt börjat känna mig väl gammal i sällskap av denna unga kanal. Istället har jag växlat till P1, den vuxna kanalen. Även deras program har jag lyssnat på med behållning. Idag rattade jag dock in "Spanarna" som sänds i just P1, denna vuxna kanal.

Programidén är att sätta tre, fyra, fem eller sex - oklart hur många - personer av obestämbar ålder i en studio och låta dessa onanera om så kallade "aktuella ämnen". Personerna av obestämbar ålder - oklart hur många de är - sitter sedan och gnyr åååhh-hå-hå-skrock-skrock-skrock-åååhh-hå-hå åt varandras förnumstiga, nedvärderande och banaliserande von oben-perspektiv på saker och ting som händer i samhället. Med andra ord: Debattörerna anstränger sig för att undvika att tala till människor, de talar hellre om desamma samtidigt som de viskar människorna rakt in i öronen.

Detta är alltså underhållning med villkoren ställda av den vuxna, intellektuella världen, just den värld - får man förmoda - som ondgör sig så mycket över samtida, förnedrande underhållningsmedia.

Framöver lyssnar jag på P3, eller inte alls.

Inga kommentarer: