onsdag, oktober 29, 2008

Om den kortare vägen hem

Jag var hos frisörskan och fick kalufsen ansad. På vägen hem cyklade jag förbi min högstadieskola. Jag tänkte på hur lång vägen hem från skolan kändes för tio år sedan, och på hur kort den vägen är nu. Motvinden igår var däremot lika piskande som då. Alltid motvind, aldrig nedförsbacke, bara lite kortare sträcka än förut.

tisdag, oktober 28, 2008

Om en helt vanlig fredag på kulturredaktionen

Nä, nu får det vara nog med all jävla techno och electro, man fattar ju ändå inte ett förbannat skit av det där eviga malandet. Vad jag behöver ikväll är lite hederliga gitarrmattor. Lika bra att kolla vad som har kommit in till demolådan i veckan. Då ska vi se: Britpopkorgen, ja det var ju inte igår. Vad är det här för nåt då - G l a s v e g a s, Glasvegas! Haha, vilket töntigt bandnamn, kan nog bli kul. Undrar hur det låter.. Hmm, hur lägger man över låtar till Ipoden nu igen.. Äh, skit i det. Måste skynda ner till gratisbuffén på salongen. Det får bli Jesus & Mary Chain i lurarna istället, det var längesen. Yes, den här låten alltså! Vad hette den nu igen då... Va - Mary Onettes? Jaja, låter ju typ samma. Dom där Lazweigaz lär ju bli en tia i alla fall, det märker jag.

måndag, oktober 27, 2008

fredag, oktober 24, 2008

Om bearbetandet av det förgågna

Håkan Hellström i folkparken.

Det händer så sällan att gamla minnen blir glasklara.

För sex år sedan hoppade han in jämfota på scenen och dök som en falk över en förstärkare till Mitt Gullbergs Kaj Paradis. För tre år sedan gled han ut på scenen i nyvallade myggjagare till Jag Har Varit I Alla Städer. Ikväll kommer han ut till Tro & Tvivel. Jag undrar hur jag kommer minnas entrén.

Skål.

Om den stående djupdykningen i mediautbudet

Spanarna i P1 - det förhatliga akutalitetsprogrammet utan försonande drag - fyller i dagarna 20 år. Till detta faktum önskar jag parafrasera filosofen Bengt Brülde, mest känd som moraldomare i Christer i P3:

"Menar man verkligen att det man erbjuder har kvalitet bara för att lyssnarna är nöjda?"

onsdag, oktober 22, 2008

Om här och då

I grew old in just one day, I grew old in just one day

Jag och Skoförsäljaren spelar badminton och jag får så mycket stryk att jag inte kan stå på benen. Det värsta är inte att jag är så chanslös, utan att jag måste erkänna för mig själv att jag inte längre är lika snabb i fötterna som jag varit.

I died at twenty-one, I died at twenty-one

Vi har spelat badminton mot varandra sedan vi gick i gymnasiet - varje vecka på bollsporten, minns du? - så jag är mycket väl medveten om att jag brukar få stryk. Men när man helt plötsligt snubblar istället för att åtminstone nästan nå bollen. Sånt känns.

I grew old in just one day

Och det är fyra år sedan katastrofkvällen med den fantastiska spelningen i Huskvarna Folkets Park - jag drack jag vet inte hur mycket på jag vet inte hur kort tid, minns du? - Då var jag också snabb. Sedan sjöng Henrik Berggren.

I died at twenty-one

Det gjorde jag också. Kanske den kvällen till och med. Som att konsten skapade skeendet.

I grew old in just one day

I helgen ska jag köpa nya skor. Snabba så inihelvete ska de vara.

Forever Young

måndag, oktober 20, 2008

Om årstidsbunden musik

Hösten är oändligt vacker när löven på träden är fler än de som ligger på marken. Därefter blir hösten bara oändlig och man funderar på hur man överlevt hösten förut. Sedan lyssnar man på Being Boring med Pet Shop Boys för synthslingorna är så melankoliskt hoppfulla.

fredag, oktober 17, 2008

Om the artist formly known as

"Den här låten får en att känna sig lite coolare än vad man egentligen är".

Så beskriver Veronica Maggio sitt förhållande till Little Red Corvette med Prince. Och precis så skulle jag också beskriva Prince när han är som bäst. Då får han mig att tro saker om mig själv som inte är sanna; att jag kan dansa snyggare och snuskigare än vad jag är förmögen till, att jag kan använda de stora svåra enkla orden utan att rodna. Med mera.

onsdag, oktober 15, 2008

Om rättfärdigande

"He said, that he wanted to do it, and then he did it. It's normal."

Ett argument konstruerat för alla väder och förtecken.

söndag, oktober 12, 2008

Om att nån måste ha hällt nåt i mitt glas igår

Det är ju kul att gå på klubb och så där, men jag förstår inte varför det känns som en god idé att dricka tusen öl extra bara för att man har betalat pengar för att få lyssna på bra musik.

En klubbstämpel på handleden ska inte vara något som omedelbart måste avlägnas från jordens yta när man vaknar, den ska vara något att bära med stolhet. Precis som Zlatan bär kaptensbindeln, precis som Zlatan inte sjunger nationalsången.

söndag, oktober 05, 2008

Om ännu ett nedslag på exakt samma ställe i medieutbudet

I lördags lyssnade jag ännu en gång, återigen av misstag, på Spanarna i P1. Inte heller denna gång fann jag några försonande drag med programinnehållet. Faktum är att blodet ännu inte slutat sjuda i mina ådror.

Klart, slut.