söndag, november 30, 2008

Om att tända ljus för något annat än advent

Jag blev påmind om en sak.

S n a r t h ar h e l g e n v e c k a f y r t i o å t t a t a g i t s l u t

Det finns inget liv men det finns åtminstone hopp.

fredag, november 28, 2008

Om den nyliberala retoriken och dess ekande tomhet

Det är dyrt att administrera och finansiera en välfärdsstat. Det är andemeningen hos Långtidsutredningen som tar plats på DN debatt idag. Ett av budskapen är att dagens unga vuxna studerar alldeles för länge. Därför bör avgifter på högskolan införas. Detta ska bidra till att unga vuxna etablerar sig på arbetsmarknaden tidigare, detvillsäga upphör att vara samhället till last. Den framtida välfärden ska därmed vara säkrad, heter det. Men vad och vem är det som kostar - egentligen?

Så här resonerar utredningen i en passage markerad med fet stil:

"Av landets 20-åringar saknar närmare 30 procent slutbetyg från gymnasieskolan. Denna grupp har betydligt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Exempelvis visar nya siffror som Långtidsutredningen tagit fram att vid 28 års ålder är det bland dem som inte fullföljt en gymnasieutbildning nästan 25 procent som befinner sig utanför såväl arbetsmarknaden som utbildningssystemet. Motsvarande andel för dem med fullföljd gymnasieutbildning är mindre än 10 procent."

Låt oss räkna. Vi har 100 personer.

70 av dessa personer har fullföljd gymnasieutbildning. Av dessa kommer 10%, sju (7) personer inte vara etableade på arbetsmarknaden vid 28 års ålder; de kommer att vara samhället till last.

30 stycken har i n t e fullföljd gymnasieutbildning. Av dessa kommer 25%, sju-åtta (7,5) personer, inte vara etablerade på arbetsmarknaden vid 28 års ålder; de kommer att vara samhället till last.
Se där, personer utan fullföljd gymnasieutbildning verkar vara en större belastning för samhället än högskolestuderande. Men vänta nu, inte kan väl a l l a personer med fullföljd gymnasieutbildning gå på högskola, folkhögskola, KY-utbildning etc.? Nej, just det.

Jag har inte hittat några exakta siffror på hur många som väljer att studera efter gymansiet, men enligt scb kan man åtminstone förstå att det knappast rör sig om samtliga personer. Låt oss ta i ordentligt och påstå att andelen studerande av landets 20-30 åringar är så hög som 50%.

Så, låt oss räkna en gång till. Vi har 100 personer.

70 av dessa personer har fullföljd gymnasieutbildning. 50%, 35 personer, kommer att studera efter gymansiet. 10%, 3,5 personer, kommer inte att vara etablerade på arbetsmarknaden vid 28 års ålder; de kommer att vara samhället till last.

Tidigare räkneexempel visade att av de 30 personer som saknade eftergymnasial utbildning, skulle 7,5 personer inte vara etablerade på arbetsmarknaden vid 28 års ålder; de kommer att vara samhället till last.

Resultat:
3,5 personer med eftergymnasial utbildning kommer vid 28 års ålder att vara samhället till last.
7,5 personer utan fullföljd gymnasieutbildning kommer vid 28 års ålder att vara samhället till last.

Alltså: Utan att behöva hänvisa till något annat än snabbt framgooglade SCB-siffror kan vi konstatera att personer utan fullföljd gymnasieutbildning defacto är en större belastning för samhället än de personer som väljer att studera vid högskola. Mitt förslag är därför att hellre ägna mer tankeverksamhet åt grundskolan och gymnasieutbildningen, än att överväga avgiftsbelagd högskoleutbildning.

Vem vet, det kanske tillochmed kan rädda välfärden.

fredag, november 21, 2008

Om dagens odrägliga politiker som säkerligen var ännu odrägligare på den gamla goda tiden

Kristdemokraterna vill att ideelt engagemang i föreningar och kyrkor ska synas i gymnasiebetyget. Jag undrar hur detta engagnemang ska kontrolleras, värderas och mätas.

Hur många poäng är närvaro vid morgonandakten värd? Får man fler poäng om man sjunger med i pslamerna och lägger en peng i kollekten? Ska prästen pricka närvaro för studenten?

Hur värderas en fotbollsmatch i nordvästra juniorserien? Blir man extra belönad om man gör mål, avdrag om man blir utvisad? Fler poäng om man säljer bingolotter varje vecka?

En ABF-drejad lerkruka då, hur mycket är den värd? Är det viktigast att krukan är stor så man får plats med en rejäl planta i den, eller ska krukan hellre vara liten, symmetrisk och funktionell? Hur mycket själ och hjärta ska man ha lagt ner i sin drejade kruka för att få poäng? Och vem prickar närvaron, kulturnämndens ordförande i respektive kommun?

Målet med förslaget är att stärka ungdomars självkänsla och möjligheter till att få jobb. Personligen kan jag inte se annat än att förslaget skulle uppmuntra till ögontjänande aktivitet (vilket är precis vad alliansen vill motverka med sin övriga gymnasiebetygspolitik) och dessutom vrida glädjen ur all föreningsverksamhet i stort. För helt ärligt, om belöningen är den rätta: Vilken gymnasiestudent skulle INTE bli akut frälst, fotbollsbesatt eller drejningsintresserad av en sådan betygsättning?

Ingen.

Gör om, gör ingenting.

torsdag, november 20, 2008

Om makt, ansvar och bloggar

Hej Bo Rothstein,

jag håller det för oacceptabelt att folk i bloggosfären nedlåter sig till att anonymt skriva sexistiska och rasistiska kommentarer, både om dig och andra personer. Punkt.

Icke desto mindre anser jag det vara ynkligt att en redan inflytelserik forskare tillägnar en viktig och intressant debatt åt sig själv, för det är precis vad du gör. På bästa spaltutrymme dessutom. Jag inser förvisso att det knappast är ditt fel att GP:s kulturredaktion har publicerat din artikel om bloggens eventuella roll i demokratin (GP, 11 nov -08), men precis som i bloggosfären tycker jag att man bör ta ansvar för vad man skriver samt för hur man vill framstå i andras ögon - och i just mina ögon framstår du för tillfället som grälsjuk och småaktig.

I din forskning inom statsvetenskapen framhäver du ofta betydelsen av det stora, generella, trovärdiga systemet. Kunde du inte ha skrivit lite mer om vissa generella drag av resultaten inom bloggforskningen istället? Det hade faktiskt varit intressant att läsa lite mer om Robert Putnams studier på området och dina kommentarer till dessa. På riktigt.

Dina personliga vendettor och slagsmål med väderkvarnar (ursäkta den nedlåtande tonen) tycker jag dock att du bör klara av på annat sätt. Du sitter trots allt på ett enormt tolkningsföreträde gentemot andra debattörer i Sverige, en handfull ledarskribenter undantagna. Din ställning som fri forskare är knappast hotad eller ens eftersatt till följd av kommentarer i bloggvärlden, låt vara att de är nog så vidriga. Använd istället ditt tolkningsföreträde till att punkta på dina forskningsresultat, inte på din person. Jag har rätt att kräva det, alla har rätt att kräva det.

Mvh
Anders Johansson

Ps I. Du är välkommen att kommentera detta inlägg här på min blogg. Om inte det räcker har du dessutom min tillåtelse att låta publicera inlägget i oavkortad form i lämplig tryckt källa samt din kommentar därtill. Jag finns annars att nå på min universitetsmail: gusjande09[at]student,gu,se Ds

onsdag, november 19, 2008

Om tröstätande

Det är viktigt att ha en mugg som är bred nog för att hela pepparkakan ska kunna doppas på en gång samt att kärlet är såpass grunt att man enkelt kan fiska upp godsakerna ur mjölken igen. En sådan mugg har jag.

måndag, november 10, 2008

Om gemensamt förfall

För snart fem år sedan flyttade jag till Göteborg för första gången. För två och ett halvt år sedan avbröt jag mina studier vid utbildningsanstalten. Förra veckan återvände jag dit och det första jag såg var ett bekant ansikte som tillhörde en person jag gjorde ett grupparbete med precis innan jag lämnade institutionen.

Kort därefter vann borgarna valet, varpå a-kasserättigheterna för Sveriges studenter radikalt försämrades. En kväll satt jag som vanligt och dåsade framför TV:n efter ännu en olidlig arbetsdag som bemanningsanställd lagerarbetare. Då hörde jag en bekant röst som rasade över fördyringarna i det sociala skyddsnätet. Den person som jag någon månad tidigare gjort ett grupparbete tillsammans med, förde helt plötsligt talan för hela landets studenter. Själv jobbade jag på lager. Idag är vi tillbaka vid utbildningsanstalten.

Allting går igen

Sjöng frontfiguren i ett insomnat popband.

I lördags stod denne frontfigur och hängde i baren efter en konsert som även jag hade sett. Hela popgöteborg verkade vara där så det kändes betryggande att se just honom i vimlet. Jag kunde inte hejda mig utan gick fram och tog i hand. Tyvärr glömde jag låta honom veta att när inget annat hjälper så finns åtminstone de första 48 sekunderna av Aldrig Förstå.

onsdag, november 05, 2008

Om Dagen D

Amerikansk presidentpolitik är en föreställning, ett välregisserat mediespektakel som inte ens en sommarolympiad kan mäta sig med. Det hela har dessutom väldigt lite med just politik att göra. Sådant brukar visa sig när makten verkligen behövs, för då finns den alltid någon annan stans. Idag är en dag att påminna sig själv om detta - maktens glättiga ansikte. Men det är omöjligt att värja sig när allting poleras så omsorgsfullt på skärmen framför ögonen.

Jag minns inte vad jag gjorde när George W Bush blev vald till president i USA, varken första eller andra gången. Hans segertal lyssnade jag inte heller på. Kanske för att det inte blev några sådana; veckor hann springa iväg innan allt var tillrättaräknat. Som att Mühlegg - Fuskaren - skulle fått OS-guldet i efterhand.

Däremot såg jag Barack Obamas segertal imorse, ett tal som jag sannolikt kommer att minnas. Med ögon så sömndruckna att sömnen var oskiljbar från eventuella tårar kisade jag mot skärmen. Och det som kablades ut var sentimentalt och storslaget som slutscenen i en actionrulle med Fresh Prince; andäktigt och inkluderande som i kyrkan i Forrest Gump, som en Bruce Springsteen-bootleg från 1978.

Men Mittens Rike är Mittens Rike, få saker kommer vara nya under solen imorgon. Nattens föreställning kändes dock så uppriktig att det inte ens blev billigt. Det lär inte sluta lyckligt för särskilt många på jordklotet den här gången heller, men jag hoppas att huvudrollsinnehavaren får leva ända till slutscenen.