onsdag, november 05, 2008

Om Dagen D

Amerikansk presidentpolitik är en föreställning, ett välregisserat mediespektakel som inte ens en sommarolympiad kan mäta sig med. Det hela har dessutom väldigt lite med just politik att göra. Sådant brukar visa sig när makten verkligen behövs, för då finns den alltid någon annan stans. Idag är en dag att påminna sig själv om detta - maktens glättiga ansikte. Men det är omöjligt att värja sig när allting poleras så omsorgsfullt på skärmen framför ögonen.

Jag minns inte vad jag gjorde när George W Bush blev vald till president i USA, varken första eller andra gången. Hans segertal lyssnade jag inte heller på. Kanske för att det inte blev några sådana; veckor hann springa iväg innan allt var tillrättaräknat. Som att Mühlegg - Fuskaren - skulle fått OS-guldet i efterhand.

Däremot såg jag Barack Obamas segertal imorse, ett tal som jag sannolikt kommer att minnas. Med ögon så sömndruckna att sömnen var oskiljbar från eventuella tårar kisade jag mot skärmen. Och det som kablades ut var sentimentalt och storslaget som slutscenen i en actionrulle med Fresh Prince; andäktigt och inkluderande som i kyrkan i Forrest Gump, som en Bruce Springsteen-bootleg från 1978.

Men Mittens Rike är Mittens Rike, få saker kommer vara nya under solen imorgon. Nattens föreställning kändes dock så uppriktig att det inte ens blev billigt. Det lär inte sluta lyckligt för särskilt många på jordklotet den här gången heller, men jag hoppas att huvudrollsinnehavaren får leva ända till slutscenen.

2 kommentarer:

Totte da Housecat sa...

Jag har aldrig riktigt förstått mig på amerikansk politik. Demokrater, aristokrater, republikaner, vegetarianer. Det är bara ett enda virrvarr för mig.

kristina sa...

Ett tal värt att vaka för var det alla gånger men inte utan att man saknade lite get that dirt off your shoulder-spex, det hade han kunnat bjussa på.

http://www.youtube.com/watch?v=W8vXkR7WDEc&feature=related