fredag, november 28, 2008

Om den nyliberala retoriken och dess ekande tomhet

Det är dyrt att administrera och finansiera en välfärdsstat. Det är andemeningen hos Långtidsutredningen som tar plats på DN debatt idag. Ett av budskapen är att dagens unga vuxna studerar alldeles för länge. Därför bör avgifter på högskolan införas. Detta ska bidra till att unga vuxna etablerar sig på arbetsmarknaden tidigare, detvillsäga upphör att vara samhället till last. Den framtida välfärden ska därmed vara säkrad, heter det. Men vad och vem är det som kostar - egentligen?

Så här resonerar utredningen i en passage markerad med fet stil:

"Av landets 20-åringar saknar närmare 30 procent slutbetyg från gymnasieskolan. Denna grupp har betydligt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Exempelvis visar nya siffror som Långtidsutredningen tagit fram att vid 28 års ålder är det bland dem som inte fullföljt en gymnasieutbildning nästan 25 procent som befinner sig utanför såväl arbetsmarknaden som utbildningssystemet. Motsvarande andel för dem med fullföljd gymnasieutbildning är mindre än 10 procent."

Låt oss räkna. Vi har 100 personer.

70 av dessa personer har fullföljd gymnasieutbildning. Av dessa kommer 10%, sju (7) personer inte vara etableade på arbetsmarknaden vid 28 års ålder; de kommer att vara samhället till last.

30 stycken har i n t e fullföljd gymnasieutbildning. Av dessa kommer 25%, sju-åtta (7,5) personer, inte vara etablerade på arbetsmarknaden vid 28 års ålder; de kommer att vara samhället till last.
Se där, personer utan fullföljd gymnasieutbildning verkar vara en större belastning för samhället än högskolestuderande. Men vänta nu, inte kan väl a l l a personer med fullföljd gymnasieutbildning gå på högskola, folkhögskola, KY-utbildning etc.? Nej, just det.

Jag har inte hittat några exakta siffror på hur många som väljer att studera efter gymansiet, men enligt scb kan man åtminstone förstå att det knappast rör sig om samtliga personer. Låt oss ta i ordentligt och påstå att andelen studerande av landets 20-30 åringar är så hög som 50%.

Så, låt oss räkna en gång till. Vi har 100 personer.

70 av dessa personer har fullföljd gymnasieutbildning. 50%, 35 personer, kommer att studera efter gymansiet. 10%, 3,5 personer, kommer inte att vara etablerade på arbetsmarknaden vid 28 års ålder; de kommer att vara samhället till last.

Tidigare räkneexempel visade att av de 30 personer som saknade eftergymnasial utbildning, skulle 7,5 personer inte vara etablerade på arbetsmarknaden vid 28 års ålder; de kommer att vara samhället till last.

Resultat:
3,5 personer med eftergymnasial utbildning kommer vid 28 års ålder att vara samhället till last.
7,5 personer utan fullföljd gymnasieutbildning kommer vid 28 års ålder att vara samhället till last.

Alltså: Utan att behöva hänvisa till något annat än snabbt framgooglade SCB-siffror kan vi konstatera att personer utan fullföljd gymnasieutbildning defacto är en större belastning för samhället än de personer som väljer att studera vid högskola. Mitt förslag är därför att hellre ägna mer tankeverksamhet åt grundskolan och gymnasieutbildningen, än att överväga avgiftsbelagd högskoleutbildning.

Vem vet, det kanske tillochmed kan rädda välfärden.

3 kommentarer:

Anneli sa...

Jag tror inte man kan tänka i termer av att någon är till last, öht. Tar du en person som är arbetslös eller går på försörjningsstöd så genererar denne ju också pengar, iom att någon måste jobba med att administrera dessa bidrag, etc. Och om man tittar på högskolestudenter så är det enormt mkt folk som jobbar kring högskolan med undervisning och admin. Vad ska de göra om man skär ner på studerandet?

Alltså, jag menar att det hela går runt i cirklar. Sen är det klart att samhället behöver folk som jobbar och betalar skatt, stora summor skatt.

Kristina sa...

Nu förstår jag. Och du har ju poängen på din sida, big time.

Annan reflektion: Jag kan inte förstå att de här jävla snickesnackarna fortfarande tillåts/tillåter sig att helt okritiskt använda sig av begreppet "samhället" i den här metafysiska betydelsen. Det är ju helt absurt att tala om samhället som ett fenomen som rör sig bortom oss och det vi beslutar och som kan "belastas" utav oss. Vi har valt att organisera samhället på ett visst sätt och ett uttryck för det är att folk studerar och går i pension. Det är samhället. Man kan inte belasta sig själv eftersom man är sin kropp. Samma gäller för samhället. Skulle de tala ur skägget skulle man förstå att de som egentligen "belastas" är de personer som under vissa tider får ekonomiskt bistå andra personer, av olika anledningar. Vore på sin plats att förtydliga att det är solidaritets-tanken som kliar så otroligt mycket då och sluta använda hittepå-"samhället" som alibi.

Så, now we did some politikerblogg här.

Tant A sa...

I love when you go political & shit.