fredag, december 26, 2008

Om den strålande jul

Tristess eller ensamhet, jag vet inte vilket som är värst. Simpla tidsfördriv som förverkligar mig, tillfälligheter som skiljer människorna från döden.

- Va? Nä, jag visste inte att du kommit hem, du heller.

Sedan dans med sänkta blickar, det sägs att låten handlar om hur underklassen sveks. Själv hör jag bara en kärlekslåt på en svettig klubb, och i mitt huvud ser jag bilder av de som dansar, så som de var när de var sju, sjutton.

- Va? Nej tack, Bacardi tar fram det värsta i mig.

Men någon säger att detta, Bacardin, är vårt gemensamma förfall, att det syns hur sjön färgas av människorna som kommit hem, de som hellre håller andan och drunknar, än ser bilden av sig själva, så som de var när de var sju, sjutton.

- Va? Nej, jag hade inte kunnat stanna här.

Därefter tvivel på hur jag tog mig hit, sedan samma dans till samma kärlekslåt, samma sänkta blickar. Det ekar i huvudet, snart är det över. Inga löften givna, inga löften brutna, allting som förväntas sägas blir sagt.

- Vi ses, om ett år.

Gitarrsolo. Tystnad.

tisdag, december 23, 2008

Om detta skola ni berätta, ungjävlar

Jesus är stulen.

Han sågs senast i lördags kväll, då liggandes i sin krubba på Hamnplan i Jönköping. Strax före försvinnadet sågs ett gäng svartklädda ungdomar stryka omkring framför stadens stadshotell, vilket ligger i direkt anslutning till brottsplatsen. Polisen är förtegen om Jesusbarnets försvinnade. Detta av hänsyn till jesusbarnets miljarder och åter miljarder anhöriga. Enligt en källa med god insyn i utredningen utgår man dock ifrån att endast ogudaktiga satansdyrkare kunnat begå en sådan ondskefull handling.

Tidigare ikväll bildade uppskattningsvis tiotusen stadsmedborgare ett fackeltåg för att protestera mot den förkastliga moral som på sistone spridit sig i Smålands Jerusalem. Fackeltåget startade på Hovrättstorget och löpte sedan västeut på Östra Storgatan och över Kanalbron, innan man slutligen stannade framför Rådhuset i stadens västra centrum. Väl där framfördes kampsånger såsom "Hosianna, Davids Son" i olika stämmor, innan man mer aggressivt började skandera "Jesus åt Jönköping, sha la la la la".

Polisen befarar upplopp i stadens centrala delar framåt natten. Brända bilar och sönderslagna skyltfönster är något man från myndighetshåll kallt räknar med. Något formellt utegångsförbud kan dock inte utfärdas eftersom stadens religiösa ledare, Kardinal Lars Enqvist och Diakon Acko Ankarberg Johansson, verkar befinna sig på pilgrimsfärd i norra Tyskland så här dagarna före jul. Polisen hoppas på deras snara återkomst.

I väntan på detta önskar redaktionen alla läsare en riktigt God Jul.

söndag, december 21, 2008

Om ett motbjudande förslag

Göteborgsposten verkar stundom göra anspråk på att lyfta blicken mot horisonten och vara en riktig Tidning. Men gång på gång påminns jag om varför det inte förhåller sig så. Ja, kanske beror det på att jag läser sporten. - Heja Blåvitt, bu för stockholmsjävlarna som bara vandaliserar och slåss. Men också eftersom jag läser ekonomisidorna. - Heja Volvo, bu för tyskjävlarna och jänkarna som stjäl våra jobb.

Och nu vill GP (tillsammans med stadsbyggnadskontoret) bygga bort prostitutionen från gamla goa Fiskekyrkan. - Ack, vår stad har blivit så smutsig, skriver hejaklacksjournalisten. Det är bättre i Haga, där är alla vita, rena och rika, så som det ska det vara. Någon smuts vill vi inte ha här i centrum. Vi är faktiskt Sveriges framsida!

För länge sedan läste jag en artikel som sade att alla städer har två sidor, dels utsiktsplatserna som retuscheras för vykort, dels gränderna som luktar piss. Och eftersom ett bortbyggande av prostitutionen ter sig ganska utsiktslöst, ser jag hellre att den blir kvar på Rosenlund, än att den flyttar till någon annan, mer ljusskygg plats. Dessutom tycker jag att privilegierade innerstadsgöteborgare faktiskt förtjänar att se precis hur smutsigt, äckligt och orättvist livet kan vara. Det kanske tillochmed kan leda till något bra, exempelvis något som säger att allting inte kan köpas för pengar. Och om det inte leder dit, så lever jag hellre i staden som luktar piss, än i den som inte finns.

tisdag, december 16, 2008

Om Föräldraskap II

Tant A redovisar första dagen av sitt nya liv. I egenskap av Stram Moralgestalt ser jag så klart med oblida ögon på uppfostringsobjektets kaffefrukost; en fruktsallad går faktiskt att svänga ihop oavsett när man går upp på dagen. Därmeot utdelas pluspoäng för det rumsliga städandet, den ansträngningen kommer tveklöst att underlätta andra uppgifter framöver. Moralministeriet önskar härmed Tant A en riktigt god natt.

måndag, december 15, 2008

Om föräldraskap

Det är dags för sträckning och åtstramning i leden. Förfallet i samhället har pågått sedan syndafloden och nu får det helt enkelt vara nog. Därför har jag tagit på mig rollen som Moralens Väktare.

Personen som kommer vara föremål för min stränga uppfostran heter Tant A. Hon tycker sig behöva mer struktur och mindre H&M-kataloger från våren 2007 i sitt liv och i sin lägenhet. Därför har vi (jag) utarbetat en rad förhållningsorder som hon oavlåtligen måste följa. Detta innebär bland annat fruktsallad istället för snabbkaffe, cykel istället för spårvagn, studier istället för ångestsurfande och tvättid istället för tisdagsöl.

Tyvärr har vi (jag) inte utarbetat något trovärdigt sanktionssystem vid eventuella regelbrott. Min förhoppning är istället att ett brott mot förhållningsreglerna är så intimt förknippat med skam och vanära att reglerna i sig innebär ett direkt incitament att följa dem. Tant A hävdar dessutom att beteendestudier låtit påskina att ju fler man berättar för om sitt nya liv, desto större är sannolikheten att man faktiskt äter fruktsallad/motionerar mera/studerar flitigare/håller sina tvättider. Därför sprider jag, Moralens Väktare, härmed detta budskap. - Och det med odelad glädje.

Vi får se hur det går. Nu ska jag äta godis.

Om gentrifierad kultur

I lördags eftermiddag välkomnades jag hem till Andra Långgatan av Göteborgs Indiekör. De stod uppradade utanför antikbutiken och sjöng indiehits i sakrala stämmor. Och för ett ögonblick drabbades jag av julkänslor, sådana känslor som TV-skärmen brukar vara förbehållen att teckna.

torsdag, december 11, 2008

Om försvarsindustri

Svenska banker har lånat ut ledigt en halv biljon kronor till spekulanter och husköpare i Lettland. Till följd av finanskrisen håller östersjögrannen nu på att gå i putten. Anders Borg deklarerade igår att Sverige kommer gå in och stötta Lettland ekonomiskt.
TT: Är detta ett indirekt stöd till svenska storbanker?
Anders Borg: Det tycker jag är ett märkligt synsätt. Det här är ett grannland till oss som befinner sig i en period av ekonomiska bekymmer av historiska proportioner, precis som vi gjorde 1991-1992.
Idag presenterade regeringen räddningspaketet för bilindustrin, och då var det helt plötsligt tillåtet att artikulera det uppenbart nationalistiska tänkadet.
Anders Borg: Pengarna ska inte hamna i amerikanska händer.
Det är tydligen skillnad på såväl sanning och sanning som pengar och pengar.

onsdag, december 10, 2008

Om folkhemmets moraliska väktargarde

Jag surfade runt på Svt:s hemsida och tittade på Beckman, Ohlson & Can. Vore jag redaktionschef hade jag kanske hellre kallat programmet Det Goda Samtalet 2.0, men det är ju en annan sak. Så här lät det, bland annat, när veckans panel diskuterade bloggar, barn och medkänsla.
"Jag är tonårsförälder och tycker att språket mellan tonåringar har blivit grövre."
Sedan hänvisas det till en enkät som säger att tonåringar upplever sig vara mobbade och av detta dras slutsatsen att vi nu lever i Den Nya Hårda Tiden. Dock har man inte (aldrig!) några tidigare enkätundersökningar att jämföra med. Och i nästa andetag säger en bundsförvant att "ja, jag minns ju hur det var när en annan gick i skolan, man var ju tvungen att bygga upp ett pansar kring sig". Jaha, barn var alltså lika elaka på 70-talet?
"Det går för fort att skriva saker på datorn. Skrivandet för mig är att organisera sina tankar, och om det skrivna inte innehåller några tankar så behöver man inte läsa det."
Ja, förlåt, du har rätt, jag tar tillbaka. Det är mycket bättre om vi har kvar insändarsidornas moraliska dörrvakter så att endast de goda åsikterna ser dagens ljus. Om du vill ha ett bollplank som bekräftar dina åsikter rekommenderar jag dig att skicka ett mail till Bo.Rothstein@pol.gu.se, han vet bäst, bättre än du tillochmed, det kommer han låta dig veta.
"Det finns risk för en fördummning som jag som förälder tycker är tråkig. Det växer upp en massa tonåringar som tar lättaste vägen, som inte orkar uttrycka sig, som inte kan uttrycka något viktigt, som bara vill bli sedda. Det finns ingen solidariet längre.".
Oj, vilket förakt du hyser för dina egna barn, och vilken reservationslös glorifiering av din egen generation. På den gamla goda tiden talade vi minsann enbart i huvudsats plus bisats med tillhörande kommatering, eller vad? Blir man sådan så fort man blir förälder? Jag äcklas.
"Jaså, du tycker det var bättre förr, är det något speciellt år som du tänker på eller, något år då allting var som bäst?"
En god vän till mig ställde denna fråga till sin far när denne ondgjorde sig över den Den Nya Hårda Tiden. Bra fråga, min vän borde ha suttit i panelen.

måndag, december 08, 2008

Om bildning

Det är skillnad på böcker och böcker, särskilt på böcker och pretensiösa dito. Min högsta svansförarbok är Äcklet av Jean-Paul Sartre. Det måste ha varit åtminstone fyra år sedan jag köpte den nu; 208 sidor tjock, 69 kronor dyr, oändlig till sin karaktär.

Första gången kom jag till sidan 27. Därefter lät jag saken bero ett par år innan jag återupptog läsandet och stannade vid sidan 44. I våras gjorde jag ytterligare en kraftansträngning som slutade på sidan 96. Idag plockade jag ut boken ur hyllan ännu en gång och tröttnade redan på sidan 98.

Men jag ska. Snart. Jag ska bara först.

torsdag, december 04, 2008

Om att någon måste säga sanningen

I alla städer finns en viss rangordning och kategorisering av uteställen; alla vet vilket folk som hänger var och sen är inte mer med det, i slutändan är vi alla jämlika inför kvart-i-fyra-pizzan.

I Jönköping exempelvis, där jag är uppvuxen, finns det några ställen för den arbetsföra medelåldern och ytterligare några ställen för de arbetsföra unga vuxna. Därutöver finns det ett fåtal ställen som riktar sig till de redan förlorade, ett ställe för studenter samt ett ställe för popkidsen, såväl övervintrade som nybakade. I Göteborg ser det ungefär likadant ut, med den skillnaden att utbudet är mycket bredare. En sak skiljer dock de båda städerna åt: I Göteborg är de självmedvetna krogarna väl utbredda, i Jönköping existerar inte den självmedvetenheten och därmed inte heller den sortens barer och klubbar.

Kännetecknande för den självmedvetna klubben är det ännu mer självmedvetna klientelet. Krogägaren är medveten om publkens ängslighet och anpassar därför sin lokal och sitt utbud därefter. Av detta följer bland annat att ett ölglas på denna sortens uteställe inte bara är ett ölglas, det är så mycket mer! Det representerar någonting - flärd, samtid, New York, en bajskorv - vad som helst, bara det inte enbart är ett ölglas! Ingen beskrivning är för liten eller för stor och framförallt inte för äcklig när besökaren betraktar uteställets ölglas innan han eller hon häller ut innehållet på sin nyss inköpta t-shirt som för övrigt inte bara är en t-shirt utan dessutom en, som det heter, logisk följd (fnissfniss) av det sena 2000-talets plötsliga intresse för techno.

Ett annat kännetecken för det riktigt självmedvetna utestället och dess besökare är att både gästerna och klubben objektivt sett är lite mer jämlika än andra samhällsmedborgare. Här strävas det efter ett position utanför, bortanför eller ännu hellre ovanför resten av kroglivet och samhället. I dessa flådigt genomtänkta lokaler minglar sedan de objektivt sett mest välklädda människorna med de objektivt sett skarpaste åsikterna till den objektivt sett bästa musiken. Här konverseras det objektivt om den bästa vindruvan och om den mest innovativa porslinstillverkaren. Därefter har besökaren en objektiv överläggning med sig själv som resulterar i ännu en shotbricka innan han eller hon vurpar ut ur lokalen i en trippel Salkow klockan fem över och med knäna fastkilade i kullerstensmosaiken brölar han eller hon ut att han eller hon visst tillhör arbetarklassen.

Allt detta tänkte jag på när jag såg att Club Social; Göteborgs senaste uteställe att vara Du med, har en Facebookgrupp med följande presentation. Det fnissigaste har jag själv tagit mig rätten att kursivera.
Club Social är en restaurang med social dining som koncept. Vi erbjuder en kulinarisk resa med ett öga för extraordinära högkvalitativa råvaror och god service. Vår inspiration hämtar vi ur glädjen att servera utsökta rätter och välformulerade spritiga cocktails på ett tillmötesgående sätt. Känslan som infinner sig på Club Social är "ta det som det kommer" men vet att det kommer med kvalité och flärd. Välj om du vill plocka delikatesser på stående fot från menybaren, eller spendera en helkväll med gränslöst god mat och dryck i en estetiskt tilltalande atmosfär. Bara det bästa är bra nog för Club Social. Vår fantasi är gränslös och viljan att skämma bort dig är total.

Så är läget, och mitt i bergochdalbanan sitter lilla jag. Nästa gång flyttar jag upp på kalfjället. Innan dess ska jag göra mitt bästa för att undvika alla typer av välformulerade cocktails.