torsdag, december 04, 2008

Om att någon måste säga sanningen

I alla städer finns en viss rangordning och kategorisering av uteställen; alla vet vilket folk som hänger var och sen är inte mer med det, i slutändan är vi alla jämlika inför kvart-i-fyra-pizzan.

I Jönköping exempelvis, där jag är uppvuxen, finns det några ställen för den arbetsföra medelåldern och ytterligare några ställen för de arbetsföra unga vuxna. Därutöver finns det ett fåtal ställen som riktar sig till de redan förlorade, ett ställe för studenter samt ett ställe för popkidsen, såväl övervintrade som nybakade. I Göteborg ser det ungefär likadant ut, med den skillnaden att utbudet är mycket bredare. En sak skiljer dock de båda städerna åt: I Göteborg är de självmedvetna krogarna väl utbredda, i Jönköping existerar inte den självmedvetenheten och därmed inte heller den sortens barer och klubbar.

Kännetecknande för den självmedvetna klubben är det ännu mer självmedvetna klientelet. Krogägaren är medveten om publkens ängslighet och anpassar därför sin lokal och sitt utbud därefter. Av detta följer bland annat att ett ölglas på denna sortens uteställe inte bara är ett ölglas, det är så mycket mer! Det representerar någonting - flärd, samtid, New York, en bajskorv - vad som helst, bara det inte enbart är ett ölglas! Ingen beskrivning är för liten eller för stor och framförallt inte för äcklig när besökaren betraktar uteställets ölglas innan han eller hon häller ut innehållet på sin nyss inköpta t-shirt som för övrigt inte bara är en t-shirt utan dessutom en, som det heter, logisk följd (fnissfniss) av det sena 2000-talets plötsliga intresse för techno.

Ett annat kännetecken för det riktigt självmedvetna utestället och dess besökare är att både gästerna och klubben objektivt sett är lite mer jämlika än andra samhällsmedborgare. Här strävas det efter ett position utanför, bortanför eller ännu hellre ovanför resten av kroglivet och samhället. I dessa flådigt genomtänkta lokaler minglar sedan de objektivt sett mest välklädda människorna med de objektivt sett skarpaste åsikterna till den objektivt sett bästa musiken. Här konverseras det objektivt om den bästa vindruvan och om den mest innovativa porslinstillverkaren. Därefter har besökaren en objektiv överläggning med sig själv som resulterar i ännu en shotbricka innan han eller hon vurpar ut ur lokalen i en trippel Salkow klockan fem över och med knäna fastkilade i kullerstensmosaiken brölar han eller hon ut att han eller hon visst tillhör arbetarklassen.

Allt detta tänkte jag på när jag såg att Club Social; Göteborgs senaste uteställe att vara Du med, har en Facebookgrupp med följande presentation. Det fnissigaste har jag själv tagit mig rätten att kursivera.
Club Social är en restaurang med social dining som koncept. Vi erbjuder en kulinarisk resa med ett öga för extraordinära högkvalitativa råvaror och god service. Vår inspiration hämtar vi ur glädjen att servera utsökta rätter och välformulerade spritiga cocktails på ett tillmötesgående sätt. Känslan som infinner sig på Club Social är "ta det som det kommer" men vet att det kommer med kvalité och flärd. Välj om du vill plocka delikatesser på stående fot från menybaren, eller spendera en helkväll med gränslöst god mat och dryck i en estetiskt tilltalande atmosfär. Bara det bästa är bra nog för Club Social. Vår fantasi är gränslös och viljan att skämma bort dig är total.

Så är läget, och mitt i bergochdalbanan sitter lilla jag. Nästa gång flyttar jag upp på kalfjället. Innan dess ska jag göra mitt bästa för att undvika alla typer av välformulerade cocktails.

2 kommentarer:

kristina sa...

Haha! Shot- och arbetarklassincidenten; det var ju faktiskt en borgarhalsduk han hade.

Anders sa...

Borgarscarf ut ända ut i fransarna!