söndag, februari 22, 2009

Om omoralen i musiken

I forntiden torgförde Jens Lekman sin åsikt om Myspace i tidningen People (nr 6, 2007).
"... [V]arför måste man göra saker och ting ännu mer tillgängliga än de redan är? All exklusivitet som fanns förr har försvunnit och jag tycker det finns ett jättestort värde i att anstränga sig för att göra musiken svårtillgänglig."
För det första. Vilket osedvanligt korkat uttalande av en artist som antagligen aldrig hade sett dagens ljus om det inte vore för internet. För det andra. Önskvärd eller inte, det finns åtminstone två olika sätt utifrån vilka man kan definiera popmusikens exklusivitet: grad av distributionsmässig tillgänglighet och musikalisk karaktär.

Beroende på vilken utgångspunkt man väljer är Jens Lekman fri att välja mellan följande alternativ. Antingen drar han sig tillbaka till badrummet i Kortedala och bjuder in familj och vänner på konsert. Detta skulle innebära garanterad frihet från vidare distribution, förutsatt att gästerna lämnar mobilkameran hemma. Eller så ägnar han sig åt något h e l t annat än anglofil indiepop framöver.

Det bästa vore kanske om han bara tog en kall dusch tillsammans med sin gitarr.

3 kommentarer:

Tant A sa...

Hahaha. Jag reagerade också. Trist kommentar av Lekman.

Anders sa...

Lekman is keepin' it real, you know I'm sayin?! That bro ain't selling it out, yo.

Ivar sa...

Haha instämmer helt! Keepin it real til infinity!