onsdag, november 18, 2009

Om den slutgiltiga lösningen på gubbslemmet och tantsnusket

Det pratas en hel del om Cougars, Milfs och Toyboys för närvarande. Ivar formulerade exempelvis en träffsäker analys av dessa företeelser häromdagen. En Cougar/Milf är en attraktiv medelålders kvinna, en puma. En Toyboy är hennes ungefär tjugoåriga älskare, hennes leksak. Bara så vi har begreppen klara för oss. Tidigare i år sändes dokusåpan The Cougar på TV. Den gick ut på att en bunt tjugoåriga killar tävlade om en framgångsrik medelålders kvinnas gunst. De hade chansen att bli hennes toyboy.

Detta ses av somliga som en fingervisning om att jämställdheten mellan könen har tagit ännu ett kliv framåt. - Äntligen är det okej för en medelålders kvinna att leva ut sina sexfantasier! Det som så länge har varit endast män förunnat, att kunna omge sig med betydligt yngre sexpartners, har äntligen kommit kvinnan till del. Och jo, det är så klart ett mått på någon form av jämställdhet, beroende på vilken linjal man använder och vilken del av jämställdheten man önskar mäta.

Jag tillhör emellertid den mänsklighetens skara som vidhåller att age is ususlly more than number, because age usually implies money and power. Ålder betyder ofta (men inte alltid!) erfarenhet, position och pengar. Eller, för att vara frank: Ålder är makt (men inte alltid!), särskilt om två personer ingår en sexuell realtion där den ena personen är i tjugoårsåldern och den andra parten är dubbelt så gammal (men inte alltid! För sista gången). Helst skulle jag kategoriskt vilja kalla dessa relationer för osunda, men det vågar jag inte, för bra exempel finns det alltid. Dessa relationer har emellertid alla förutsättningar till att bli ojämställda eftersom de startar med en ofta uppenbar maktförskjutning till den äldres fördel. För mig är det naturligt att denna maktföskjutning är giltig för båda könen i båda riktningarna. En äldre kvinna som är tillsammans med en yngre man är en lika ojämställd relation som vice versa. Så tycker dock inte alla.

Panelen i dagens P3 Populär (18 nov) var exempelvis inte av den uppfattningen, en panel som bestod av kulturpersonligheterna Johan Rehnsfeldt och Sanna Posti Sjöman. Med argument och uttalanden såsom "Pojkar och yngre män har precis lika stor rätt som unga kvinnor att få ta del av lite suktande seniorblickar" och "Det bästa med detta är ju att det ger upphov till ordet toyboy", försökte de övertyga lyssnarna om att detta var ett tecken i tiden på att cougarfenomenet är liktydigt med jämställdhet. Mig övertygade de inte, för det enda dessa uttalanden säger i min bok är att: Äntligen har unga män samma chans som unga kvinnor att bli hederligt objektifierade och falla offer för sin blåögdhet och sin maktlösa position. So jävvla jämnställt, som Henrik Schyffert uttryckte det.

Mest vågad i sina uttalanden i dagens P3 Populär var alltjämt Sanna Posti Sjöman. När åldersskillnaden mellan Madonna och hennes trettio år yngre pojkvän Jesus Luz kom på tal tyckte hon visserligen att JO det ÄR ju ganska stor åldersskillnad och VAD kan de möjligtvis ha gemensamt MEN
"Det är ju inget extremexempel om man tänker på Hugh Hefner och hans flickvänner."
Ah, härligt argument. Män är trots allt värst, så det är bara män som bör stigmatiseras för sina val av yngre partners. (Märk gärna att detta inte på något vis är menat som ett försvar av ärkegubben Hefner.) Posti Sjöman avslutade sedan med följande kakafoni av grumlig männiksosyn:
"Om unga män får ta del av den här cougareffekten så kanske dom tänker sig för lite extra noga när de själva är medelålders. ... Då är det jämställt."
Detta är så urbota korkat sagt att jag bara måste dra resonemanget till sin yttersta syrliga spets. Unga män (och unga kvinnor) ska alltså helst ge sig in i en någorlunda osund relation direkt efter tonåren, för då blir de brända och avhåller sig därmed från dylika eskapader när de själva är vuxna på riktigt. Med samma logik är det ju lika bra att låta samtliga barn under tio år bli ordentligt sexuellt utnyttjade av prästen på kyrkans barntimma. Gärna en handfull gånger för att riktigt banka in hur de inte ska göra som vuxna. Så förekommer vi våra framtida problem med både gubbslem och tantsnusk, och det framtida Sverige ges en ärlig chans att förbli so jävvla jämnställt.

2 kommentarer:

Kristina sa...

Postis sista citat är oförståeligt löjligt. Ingen kan påstå att erfarenheten av en maktrelation har en pedagogisk och uppbygglig effekt. Makten reproduceras alltid in i nästa relation. Antingen fortsätter undertryckt vara undertryckt eller tar undertryckt till förtrycket. Det är _inte_ som att lägga handen på en platta, you hear me Sanna Posti Sjöman.

PS. Islossing i bloggbäcken! Fortsätt DS.

Anders sa...

Det är alltid enklast att överdriva. Ändå vill jag påstå att Postis sista citat hör till det mest korkade jag någonsin hört yttras i Sveriges Radio, och då lyssnar jag trots allt regelbundet på både Ring P1 och Karlavagnen. Det är graverande att den blivande svenska kultureliten får fnissa iväg utsägelser av denna art, rakt ut i etern till hundratusentals människor.

Och även om det alltid är enklast att överdriva så får vi exakt det samhälle vi förtjänar. Sveriges Radio är i allra högsta grad medskapare till det samhället och bör därför noggrant väga sina valda ord. Om inte annat sker så kan man åtminstone hoppas att Scb och Brå hör av sig till Posti och populärredaktionen med siffror över pedofilers och pyromaners, våldsverkares och missbrukares vanligaste uppväxtförhållanden.

Ps. Vi får se hur länge islossningen pågår, men tack för uppmuntran! Ds.