måndag, november 30, 2009

Om hur idrottssverige bedömer sina superstjärnor











Jag är en av dem som slaviskt följer allt som det svenska herrlandslaget i fotboll tar sig för. För sådana personer faller det sig även naturligt att lika slaviskt följa allt som Zlatan Ibrahimovic gör. Därför vet jag - och många med mig - det mesta om medieexpertertisens inställning till Ibrahimovic. Det finns två läger, de som ser Ibrahimovic som en tillgång för svensk idrott i stort, och de som ser honom som någon form av belastning.

Ralf Edström tillhör Ibrahimovics flitigaste och därtill mäktigaste kritiker. Edström är oförglömlig fotbollsidol för idrottsintresserade 40-60-talister i Sverige. Sedan lång tid tillbaka är han förste fotbollsexpert på Radiosporten i P4. Ralf Edströms åsikter har med andra ord alla förutsättningar till att vinna stort genomslag i den svenska idrottssjälen. Han har en bakgrund som nationalidol, han arbetar på Sveriges Radio och han kommenterar skeenden i Sveriges största idrott. Sammantaget gör detta honom till en av Sveriges mest inflytelserika sportkommentatorer alla kategorier.

Igår avgjorde Zlatan Ibrahimovic El Clasico; det prestigeladdade mötet mellan FC Barcelona och Real Madrid. Ett historiskt hatmöte mellan Spaniens största fotbollsklubbar. För trettio år sedan var det till och med ett möte mellan Francos Real Madrid och den katalanska motståndsrörelsen i Barcelona, numera är det bara ett möte mellan huvudstaden och provinsen i Spanien. År 2009 är detta möte likväl världens mest upphaussade och omskrivna fotbollsmatch. Den är att jämställa med en VM-final. I denna gårdagens match gjorde Zlatan Ibrahimovic från Malmö matchens enda mål och Barcelona vann mot Real Madrid med ett mål mot noll.

Till detta har Ralf Edström följande att säga. - "Ta inte i så ni bajsar när ni ska skriva om det". Det är ett uppseendeväckande uttalande men det är inte första gången som Ralf Edström fäller sådana kommentarer om det Ibrahimovic uträttar på fotbollsplanen. I Edströms ögon har Zlatan sällan, för att inte säga: aldrig, varit bra nog. Den långe malmöiten har alltid varit för mycket eller för lite, dribblat för mycket, dribblat för lite, varit för uppkäftig, varit för ödmjuk. Hur Zlatan än har betett sig så har han ständigt haft en klick av mäktiga medieexperter efter sig, experter som alltid ansett att han borde ha gjort allting lite bättre eller åtminstone lite annorlunda. Ralf Edström är det tveklöst mäktigaste ansiktet på denna medieexpertis.

Nu har Zlatan Ibrahimovic avgjort 2009 års största fotbollsmatch och tryckt upp sig själv på hela världens förstasidor. Han har gjort ett mål som kommer ge honom en internationell stjärnstatus som bara Carolina Klüft kan mäta sig med i 2000-talets idrottssverige. En av Sveriges mest inflytelserika sportkommentatorer alla kategorier, Ralf Edström, tycker inte att Zlatans mål är särskilt mycket att hetsa upp sig över. Edström tycker istället att vi ska jämföra Zlatans mål med Fotbolls-VM 1958 då Sverige vann silver. Varför tycker han det? Varför får inte Zlatans prestationer stå för sig själva som historiska och fantastiska?

Och varför är det ingen som jämför Carolina Klüfts sjukampssegrar med Gunder Häggs världsrekordsvit på 1500-5000 meter på 1940-talet eller åtminstone med Anders Gärderuds OS-guld på 3000 meter hinder 1976? Varför behöver inte Carolina Klüfts prestationer stå i skuggan av forna hjältars åstadkommanden? Jag bara undrar. Ralf Edström är tills vidare skyldig mig svaret.


5 kommentarer:

Daniel sa...

På samma sätt jämförs Brinks sista sträcka i VM i Lahtis med Salos insats i OS mot Vitryssland. Två, enligt mig, vitt skilda prestationer.

Anders sa...

Nu var det inte dit jag ville komma utan till det faktum att Klüft är svenne och att Zlatan är blatte.

Brink och Salogrejerna avser ju två vitt skilda idrotter, det är så klart svårt att jämföra. Om jämförelser över huvud taget kan göras bör detta ske inom respektive idrottsarena. Det blir för mycket äpplen och apelsiner annars.

Kristina sa...

För att han är en periodisk cyniker, oförbätterlig gnällspik och eländigt nöjd ändå. Och för att friidrott är en så otroligt trevlig sport. Kolla bara Gärderud. En friidrottare är utav det ovan nämnda bara eländigt nöjd ändå.

Anders sa...

Ja, friidrottare är obotligt trevliga mesar alltså, fy faen för dom. Och rättmätigt dåliga förlorare får de aldrig vara heller.

"Jag borde vunnnit!"
"Nej, det borde du inte, du hoppade flera meter för lågt, sucker".

Danial Namousi sa...

Tack för att du tog tid att skriva detta inlägg.