tisdag, november 10, 2009

Om ointresset för ny musik

Musikjournalisten Lennart Persson avled 18 maj 2009. Detta gick upp för mig först 9 november samma år. I anslutning till detta: Är det någon där ute som upplever ett successivt avtagande intresse för ny musik? Någon mer än jag, alltså. Jag tänkte väl det.

Anledningarna till att jag en gång älskade popmusik över allt annat var tre. 1) Jag kunde stapla den på hög i cd-hyllan. 2) Den räddade livet på mig ett par tre gånger. 3) Jag kunde läsa om den i tidskrifter och böcker. Nu är cd-skivan död, lever gör jag ändå, och tidskrifterna slutade jag intressera mig för under den period då jag bodde i Berlin. För där fanns det riktiga livet; muren, kriget och storstaden. Popmusik tedde sig plötsligt ointressant, till och med när jag var full. Sedan jag kom hem Berlin är jag följaktligen mer intresserad av annat än remixer. Lugn och ro exempelvis. Var det någon mer som kände likadant? undrade jag.

Tidskrifterna och musikkritiken var som sagt en stor del av mitt musiklyssnande, kanske den enskilt viktigaste delen. I Lennart Perssons värld var själva musiklyssnandet mycket viktigare än vad det någonsin kommer bli för mig. Jag har svårt att förstå hur han orkade hålla liv i den elden, men det är beundransvärt att han gjorde det. Att jag snubblade över nyheten om hans död ett halvår i efterhand är inget annat än ett handfast bevis på mitt numera brinnande ointresse för ny musik. Och symbolvärdet i att jag upptäckte detta 9 november 2009, på dagen tjugo år efter Berlinmurens fall, är naturligtvis stort. Det kändes som en bra dag att lämna saker bakom sig. Förlåt, Lennart.


2 kommentarer:

Marcus Jarl sa...

Jag kan nog känna likadant. Istället för pop har det alltid varit hårdrock och metal, tills för några år sedan. Då ville jag inte engagera mig i något så trivialt. Just nu håller jag på att återuppliva amerikansk proggrock. Det går sakta framåt men jag hittar nog tillbaka till lusten att gräva ner huvudet i nya toner.

Anders sa...

Jarl: Håller med dig. Och i slutändan så fungerar ju ens musiklyssnande likadant som ens andra laster - man är periodare.