onsdag, december 23, 2009

Om en poplåt som överlevde mitt nollnolltal















Mot slutet av nollnolltalet har det blivit viktigt att kunna formulera tillvarons väsentligheter på 140 tecken. I början av samma nollnolltal fick jag väsentligheterna i tillvaron sammanfattade på 58 sekunder.

Som idag
när jag inte klarar av det

ler ni och ljuger
åt sånt jag redan vet


Så sjöng Nicklas Franke i det tidiga nollnolltalets snyggaste svenska popband. Han var regisserad av sin bror Fredrik och uppbackad av några andra. Tillsammans kallade de sig Franke och de menade allvar på riktigt. Inga medel var dem för enkla eller för svåra. Klistriga melodier och bitterljuva refränger blandades med högtravande svårmod och oljud från helvetet.

Var finns den ångest
som ni behöver?
Det i mig

som aldrig går över


Året var 2003 när Optiminsmens Hån släpptes på göteborgska Service, men vintern var ännu 02 när jag tankade hem albumets förstasingel från Kazaa, den hette Aldrig Förstå och lät helt fantastiskt. Titeln var lånad från Jesus & Mary Chain, oljudet, uppgivenheten och den fjäderlätta gitarrslingan likaså. Om JAMC lät som Beach Boys i en torktumlare så var Franke ett JAMC på centrifugering. De var mer av allt - snabbare, bråkigare, bättre - och de sa så mycket om mitt liv som var sant. Och när jag lyssnar nu igen så har de fortfarande rätt.

Det kommer aldrig gå över
Ni kommer aldrig förstå mig
nej

Ni kommer aldrig förstå mig

nej


Sensommaren 2003 såg jag Franke på Emmaboda. En magnifik spelning som aldrig förtjänar att glömmas, och jag vet att du minns den du också, Totte. Julen 2009 lyssnar jag på Aldrig Förstå igen, och det är som om inget har hänt, och jag vet att du håller med mig, Collin. Så som det började skall det också sluta, det jävla nollnolltalet. I bästa fall inger det en känsla av trygghet. I sämsta fall går det alltid att hoppas på bättre lycka nästa gång.

8 kommentarer:

kristoffer sa...

mycket riktigt håller jag med dig.

"Så som det började skall det också sluta, det jävla nollnolltalet".

god jul!

Lisa sa...

Oh my... "Ställs mot dig" hade jag nästan glömt... Tack. Samtidigt bygger det här ytterligare på min decennieskiftet-ångest.

God jul!

Anders sa...

Så klart att du håller med mig, Collin, det visste jag ju.

Men decennieskiftesångest.. Nää, nån sån har jag inte, Lisa. Har du verkligen det? Det är ju skit samma vilket år det är, men man får ju åtminstone en pseudoanledning till att skriva om en fin gammal sång.

IngoKajMatz sa...

Kan berätta en (ganska) rolig anekdot om Franke. Var på Siesta-festivalen i Hässleholm i våras där även Franke spelade. Ena kvällen när vi gick till vårt hotell, ja man är väl för gammal för att bo i tält numera, gick vi bakom några av mannarna i ovan nämnda band. Alla artister verkade bo på Statt och när grabbarna i Franke kom fram till hotellet började någon av dem rota i buskarna utanför. Och vad är det som finnes, om inte en halvt uppdrucken flaska sprit! Ett mycket sympatiskt drag när även rock-grabbarna gömmer sprit i buskarna!

Anders sa...

Hahaha, råck änd råll till jo dajj!

Kraxpelax sa...

KRAXPELAX

Anonym sa...

Jag minns. Tror jag. Hursomhelst uppfattade jag 00-talet precis likadant som jag uppfattade 80- och 90-talet - med skräckblandad förtjusning. http://www.youtube.com/watch?v=C7yjCaCQPO8 /Huskatten

Anders sa...

The game of chess, it's like sword fight, you must think first, HIGHK, before you move.

http://www.youtube.com/watch?v=kl6jwab3HWk

På tal om 90-talet.