onsdag, februari 03, 2010

Om den interagerande manligheten, III
















-Jävlar, vad kallt det är ute. Jag är helt genomfrusen. Ända in i märgen.
-Ja, det är svinkallt, det är det.
-Jag tror så här: Om du bastar med jämna mellanrum så värmer du upp kroppen inifrån. Märgen tinar liksom, är du med mig? Ja, det är ett helvete med kylan, men bastu funkar verkligen. Det är som att åka till mallis i en kvart.
- Ja, jo.

I början av 00-talet var Tommy Söderberg förbundskapten för det svenska herrlandslaget i fotboll. En gång fick han frågan varför spanjorer är så bollskickliga och svenskar så träbeniga. Hans korta svar var att det är varmt i Spanien och kallt i Sverige. Spanjorerna går mestadelen av året runt och blir uppvärmda av behagliga plusgrader som gör deras leder följsamma. Svenskarna däremot springer runt och är stelfrusna året runt så det är ju självklart att ett sådant folk inte kan trilla boll som sydlänningar kan. Den medelålders mannen som sitter bredvid mig i bastun är inte Tommy Söderberg, men han tror på att värme gör lederna mjuka och lyckliga. Det tror jag också, det är därför jag stannar kvar och tvingar mig till att lyssna på följande väderdiskussion som jag redan har haft tusen gånger med mig själv.

-Värmen här i Göteborg är verkligen helt för jävlig.
-Ja, det är kallt.
-Jo, jag kommer från Stockholm och där är det inte alls samma kyla!
-Nä, det stämmer nog.
-Fast värst är ändå kylan i Jönköping. När jag kör förbi Jönköping så ser jag knappt handen framför mig av all fukt och skit. Du känner liksom motvinden från Vättern, till och med när du sitter i bilen känner du den. Och det verkar alltid blåsa motvind, vilket håll du än kommer ifrån.
-Jo, jag är uppvuxen i Jönköping.
-Jaha, jamen visst är det så?!
-Ja, så är det nog.
-Fy fan.
-Japp.

Under tiden har jag upptäckt att Vädermannen har med sig sin ryggsäck in i bastun. Jag vågar inte fråga varför han tog med den för då skulle jag fastna i en lång och utdragen diskussion om något helt annat. Men jag tänker att så gör ingen sann bastubadare. Bastugalningen Eero hade exempelvis aldrig gjort så. Sedan svänger mannen med vädret upp ryggsäcken på axeln och försvinner ut. Hejdå.

7 kommentarer:

Mi Sli sa...

För att inte tala om vad värme gör med eksem! Mitt försvann nästan helt när jag bodde i Marseille. Jag yrkar för att du, jag och Kristina blir Mallis-pensionärer med varsin Mai Tai i händerna.

Fast du kanske skulle sakna bastustunderna?

Anders sa...

Bastustunder eller ej, mallispannchis coming up! Vad ska vi ha som mål, att bli helt konturlösa eller att odla våra sanna jag?

Det där med eksem visste jag inte, ska from now on hålla utkik efter de som kliar sig. Återstår att se hur pass stigmatiserat samtalsämnet "eksem" är i bastun.

verklig sa...

DDethärär som ett andra liv.

Ivar sa...

Vilken fin historia :-D

Mi Sli sa...

Jag tycker vi blir konturlösa. Vi låter världen glömma oss helt!

Kanske ska undivka eksemdiskussionen i bastun. Jag tror det kan bli dålig stämning.

Jag, Hugh Grant sa...

Fin historia, indeed, Ivar. Du borde följa med vid tillfälle. För det är lite som Verklig säger, ett andra liv. Kanske tom ett första liv.

Konturlöshet for us, the living dead, Mi Sli!

*scratchscratch*

*dålig stämning*

Kristina sa...

Hehe! Vi ba http://farm3.static.flickr.com/2167/2229401655_056d235f45.jpg