fredag, december 17, 2010

Om att vara en inte särskilt schysst kille

Det finns ett fantastiskt formulerat inlägg på den nystartade sajten Prata om det som jag känner igen mig väldigt mycket i. Johannes Axner beskriver en djupt rotad syn på sex som skapar avgrunder mellan könen. Den synen går ut på att sex är något som mannen får till skänks av kvinnan när han har visat upp ett tillräckligt vettigt beteende. Med en sådan utgångspunkt blir det så klart svårt att föreställa sig sex i termer av ömsesidig njutning. Kvinnan ger, mannen får – eller tar. Om det vill sig illa, om han inte får det han tycker sig ha rätt till.

Jag är singel sedan en tid tillbaka. Det innebär att jag ibland går ut med förhoppningen att hitta någon att ligga med. När jag står där i baren märker jag att dessa tankar om sex som kvinnans gåva till mannen finns även hos mig. Eller, det är knappast en nyhet att jag tänker på det viset, men det är en nedslående upptäckt att jag fortfarande tänker så. Axner beskriver detta som ett tankefel, och jag håller verkligen med. I likhet med honom tycker mig ha en relativt upplyst syn på sex och genusfrågor. Det känns liksom som att jag är en så kallad SCHYSST KILLE vad gäller detta. Jag tror mig gärna ha börjat tänka på människor som jämlikar, oavsett kön. Det gör jag också, men bara på ett intellektuellt plan.

I praktiken däremot, det vill säga när jag står i baren, så tänker jag enbart på att jag är en man och att jag därmed förväntas vara en ridderlig erövrare. Som erövrare ska jag prövas, bedömas, befinnas värdig av den svala kvinnan innan hon bestämmer huruvida vi ska gå hem tillsammans eller inte. Detta ser jag alltid som hennes beslut, inte mitt. I detta hennes beslut väger jag dock sällan in det faktum att hon, precis som jag, kan hysa längtan efter närhet, ömhet och sex. Inte att hon nödvändigtvis skulle bli kåt av att prata med mig, men tanken på att hon hyser sexuella begär i största allmänhet, den slår mig sällan. Så när jag pratar med en intressant tjej i baren tänker jag mest på att uppföra mig så vettigt som möjligt. Visa mina färdigheter, bestå bedömningen, och sedan förhoppningsvis få följa med hem som den ridderligt schyssta kille jag faktiskt är.

Men hur schysst är jag – egentligen? Det jag just har beskrivit är ju den inte särskilt smickrande bilden av kvinnan som Väsen. Hora/Madonna-komplexet en gång till. Jag är med andra ord en aktiv del av problemet. När jag väl flirtar vill säga. Ofta flirtar jag nämligen inte alls. Att flirta är för mig synonymt med att gå in i denna förhatliga erövrarroll, för den är ju inte särskilt sympatisk. Faktum är att jag sätter ganska hög prestige i att inte agera just erövrare, vilket resulterar i att jag ofta inte flirtar över huvud taget. Välvilliga personer skulle kategorisera detta som ett korkat sätt att ta på sig kollektiv manlig skuld. Själv misstänker jag att jag snarare sitter på min höga ridderliga häst och utgår från att tjejen vid bardisken inte har någon som helst sexualdrift. Genom dessa tankar och avsikter är jag visserligen inte en aktiv del av problemet, men väl en passiv del av samma problem.

Detta resonemang landar i något väldigt viktigt, nämligen respekten vi måste ha för varandras kroppar. Som jag nämnde inledningsvis innebär kvinnan-ger-mannen-får-synen på sex att mannen i slutändan riskerar ta det som han tycker sig ha rätt till. Det sägs att varje man är en potentiell våldtäktsman, och mot bakgrund av vad jag just har beskrivit så verkar jag vara just en sådan. Om jag själv har begått övergrepp? Ja. Jag har tagit många tjejer på rumpan utan att de har velat det, försökt lägga armen om många som sekunden därpå skickligt har slingrat sig som en hal ål. Men värre än så då? Jag vet inte. Jag hoppas inte det, men jag kan inte veta. Det är sådant vi måste prata om.

38 kommentarer:

Anna Tholl sa...

Stark text. Fantastisk.

Jag, Hugh Grant sa...

Fint att du gillar. Tack!

Anonym sa...

Ja detta är någonting vi måste tala om!

Nina sa...

Det få killar som är med och #prataomdet glädjer mig mycket. Inte för att det är så himla fiiiint att också killar finns med i diskussionen som verkligen angår oss alla utan på ett mer personligt plan. Det känns så mycket mindre ensamt i den egna berättelsen om man kan få någon förståelse för hur det kan funka "på andra sidan". Det känns mindre ensamt om vi kan göra det här till ett gemensamt problem och inte ett kvinnoproblem.

Ninna sa...

Tack för att du reflekterar - och för att du skriver om det. De här samtalen/dialogerna måste helt klart till för att vi ska ha en chans att vara i balans/jämbördiga i relationer och socialt samspel. Vi behöver ersätta kvinna-ger-mannen-får med något helt nytt och mycket fräschare!

Jag, Hugh Grant sa...

@Nina, håller med till fullo, detta måste göras till ett gemensamt problem. Därför är det är viktigt att lyssna till "den andra sidan", precis som du säger. För jag gissar att kvinnor och män har väldigt olika erfarenheter av dessa ting.

@Ninna, tack själv! Jag tror som du: det är en nödvändighet med samtal för att kunna rucka på strukturerna.

annahita sa...

instämmer med ovanstående kommentatorer. jätteviktigt och bra. all heder till alla som har delat med sig! herregud. vi kanske är på väg nånstans? iallafall vi som följt hashtagen #prataomdet

Hanna sa...

Tack för inlägg! Vet inte hur många gånger jag gått in i stolts-jungfru-rollen och låtit mig övertala/smickra till sex. Numera kan jag inte gå in i närhet och förhållanden överhuvudtaget eftersom jag aldrig hittat balansen mellan att antingen gå in på mannens villkor eller helt låta bli.

Anna Tholl sa...

Började tänka massor på hur jag själv beter mig i situationer där jag vill ligga - och inser att jag inte hittar bra sätt att vara aktiv på! i bästa fall har jag varit aktivt passiv. När jag går ut och vill träffa någon går inte tankarna: "hur ska jag bemöta någon på trevligaste sätt", utan "hoppas någon tycker jag är snygg nog". Det värsta, när jag tagit saken i egna händer, lagt in stöten och fått ett nej, kommer tanken: "varför la jag ut mig?" Då kommer skammen över att varit för mycket. Eller kanske över att varit för lite kvinnligt passiv.

Det verkar vara en blandning av att inte våga tro att någon vill vara med en och en förhandling med könsrollen.

Kristina sa...

Det vore kul om man skulle skriva typ "Oj vad du kommer få ligga på det här jättebra inlägget!".

Men skämt åsido så är det världens bästa text. Insiktsfullt, blottande och mästerligt formulerat.

Se till att få inlägget länkat från #prataomdet-bloggen. Börja skriv för tidning. Nu.

Jag, Hugh Grant sa...

@Kristina säger det som jag gissar att alla (inklusive jag själv) tänker. Det är också modigt! Och tack för support.

@Anna Tholl, bra poäng. Det är fruktansvärt att kvinnor har svårt att få definiera sig som subjekt. Tröskeln för aktivitet verkar vara väldigt hög. Det är så klart svårt att jämföra upplevd skam inför att få ett nej utifrån vilket kön man har. Men tittar man på hur verkligheten (dansgolvet) ser ut så är det ju ganska troligt att kvinnor ser detta som ett större hinder än vad män gör.

Apan sa...

Hur tänker man runt biologin?
I stort sätt alla andra djur påvisar betendet du beskriver.
Kvinnan väljer. Manen putsar fjädrar, bygger bo, visar fysik....
Mäniskoapans betende är precis detsamma. Format av evolutionen genom årtusenden.
Det känns ibland som vi glömmer vad vi är och vad vi kommer ifrån.

Anna Tholl sa...

Kristina: LOL

Apan: Tja, kan det vara för att biologin alltid vulgärtolkats i diskussioner kring mänsklig beteende och könsrollerna? Djurbeteenden som bekräftar våra kulturella beteenden lyfts fram, andra djurbeteenden som fullständigt motsäger dem tystas ned. Samtidigt har biologin (och främst biologister) anklagats för att förstå naturen utifrån våra egna sätt att organisera vår sociala värld. Biologin blev därför helt godtyckligt, mot många biologers protester, en av de starkaste ideologiska försvararna av ett ojämlikt samhällssystem.

Apan sa...

Jag pratar enbart om uppvaktandet.
Och i detta lägger inte jag nån värdering om jämnlikhet. Bara att våra roller är olika.
Att de socialanormer och värderingar vi verkar i omskapas här och nu av oss och inte av evolitionen är självklart. Också att dessa ska sträva efter lika värde.

Jag, Hugh Grant sa...

@Apan, självklart kan man inte kategoriskt bortse från biologiska aspekter vad gäller våra fysiska kön, och det är inte lätt att veta var det fysiska könet slutar och var de skapade könsrollerna börjar. Jag tror för min del att skapandet av könsrollerna börjar väldigt tidigt på någon sorts skala. Beteende gentemot varandra är något som vi i stor utsträckning kan rå över själva. Dessutom har Anna Tholl en tung poäng - djurbeteenden som inte bekräftar våra egna normer bortses ifrån.

Sara sa...

När jag var singel, runt 20, gick jag ut för att få ligga. Och trots att jag är tjej så känner jag igen mig lite i ditt resonemang. Jag hade nämligen så dåligt självförtroende (jag var inte lika snygg o smal som alla andra) att jag kände mig som mottagaren och inte givaren av sex. Jag väntade på att en kille skulle nedlåta sig till att ha sex med mig, men om de gjorde det så förutsatte jag automatiskt att det var nåt fel på dom - de ville ju ha sex med MIG, hallå?! Så för mig har det alltid varit mannen-ger-jag(kvinnan)-får. Vilket i sig är ett problem, för när någon vill ligga är man så tacksam att man gör saker man egentligen inte vill. En gång hade jag sex med en kille en hel jävla natt och han gjorde bara illa mig. Jag vågade inte säga nåt, så hur skulle han kunna veta? Skäms fortfarande för detta.

Apan sa...

När jag var singel och 20 tyckte jag då liksom nu att det sexuella spelet på krogen är djupt kränkande och nedvärderande för alla parter iblandade. Så jag deltog inte i det.
De normer som verkligen skadar oss är väl de som rör hur uppvaktadet och relationen man kvinna ser ut?
Din hand på rumpan, armen runt axlen, grupptryck, flrväntningar, sprit, ålder..
Inte att spelet sker?

Det är ett ömsesidigt spel. Ingen är pasiv.

Ligg inte med douches, aldrig.
Ligg inte med passiva tjejer, aldrig.

Apan sa...

Och bara för att biologin används felaktigt eller snarare inte alls i vissa situationet gör den inte mindre legitim. Snarare hade, precis som ni säger, vi behövt den mer för att lyfta andra betenden. (omvårdnad, empati, våld, matriarkat, etc)
Arvet har vi med oss.

Jag, Hugh Grant sa...

@Sara, vilken hemsk historia. Känner igen mig mycket i det här med att köpa vilka villkor som helst bara för att få ligga. Ovärdigt för båda parter, men antagligen alldeles för vanligt.

@Apan, nej, att spelet sker är inte nedvärderande, det är snarare premisserna för spelet som jag, precis som du, vänder mig emot. Håller med dig om att den som deltar i någon mån är aktiv, men det är skillnad på att vara initiativtagande och mottagande. I den meningen är kvinnor ofta passiva objekt, medan mannen är ett aktivt subjekt. Jag förnekar inte att vi är biologiska varelser med drifter, men premisserna för detta spel tror jag inte är biologiska. Det är något som vi har skapat själva och som vi har möjlighet att ta oss ur. Annars vore det ju meningslöst att över huvud taget diskutera frågan.

j sa...

Tack!

Lo sa...

Måste säga att jag känner mig lite naiv när jag läser detta. Uppfattningen om att kvinnan ger sex till mannen och inte förväntas vara så sexuell själv är jag väl medveten om men jag lever (levde) ändå i någon slags villfarelse att iaf de flesta moderna, medvetna och jämställda männen är väl medvetna om att även kvinnor är kåta och ibland går ut på krogen för att "få något" både på ett intellektuellt och ett känslomässigt plan. Att tänka sig att flera av de killar jag legat med eventuellt skulle se vårat sex som något jag ger dem som en present eller liknande känns både obehagligt och lite sorgligt.

För visst är det väl så att man bedömer killen innan man går hem med honom, speciellt om det är han som börjar prata med mig, men inte för att avgöra om han är "värd" att ligga med utan för att man ju inte vill riskera att hamna i säng med något jävla pucko eller liknande och för att utreda om det finns någon attraktion.

Anonym sa...

En trist sak med kampanjen verkar vara att Prataomdet-bloggen verkar radera bort inlägg där män berättar hur de blivit utsatta för övergrepp av kvinnor. Tänk att det ska vara så tabubelagt att tala om det i dagens samhälle. Det verkar som det bara får finnas kvinnor som är utsatta och män som är förrövare.

EK sa...

Känner igen mig själv väldigt mycket i denna text. Jag flirtar rätt lite, mest för att jag är jävligt rädd att framstå som sexistisk. Också jag beter mig som om tjejer knappt hade någon sexualdrift. Jag tänker faktiskt aldrig på det. Blir lika överraskad varje gång det visar sig att en tjej är attraherad av mig. På något intellektuellt plan förstår jag väl att det är så, men jag tror inte riktigt på det.

Men för mig, som förmodligen har sämre självförtroende än den som har skrivit det här, leder detta oftast till att jag inte gör någonting, och inte tar några initiativ, eftersom jag har svårt varför någon skulle vara intresserad av mig. På något konstigt sätt kan det här leda till att jag känner mig bitter mot kvinnor, även fast jag vet att det är mitt fel att det blir så från början, vilket gör att jag tycker ännu sämre om mig själv för att jag känner som jag gör.

Frida sa...

Bra som fan. Riktigt bra.

Anders (2) sa...

Denna jävla manlighet.

Antingen är man en idiot som tar för sig för mycket, låter för mycket, antar för mycket, spänner för mycket och har för mycket v-ringat. Eller så är man en självmedveten feministvekling till man som inte bara kommer sist utan också *kommer* sist. Det är svårt att vinna.

För alla, då. Inte bara männen.

Jag, Hugh Grant sa...

@Lo, självklart bedömer vi varandra! Det gäller både män och kvinnor så klart, av precis de skälen du angav. Och jag tror nog att de flesta män - både moderna och omoderna - inser att kvinnor har sexlust. Om inte annat blir det förhoppningsvis uppenbart när man väl ligger med varandra, så är det för mig åtminstone. Men jag kan fortfarande bli överraskad över kvinnors sexlust, något som så klart är tillräckligt sorgligt.

@Anonym, Prataomdet-bloggen raderar texter där män har blivit sexuellt utnyttjade? Exempel och belägg för detta påstående, tack.

@EK, håller med dig till punkt och pricka. Sexisträdslan slår mig ofta, vilket leder till passivitet och i slutändan bitterhet, trots att jag _vet_ att det är hos mig problemet ligger. Och jag kommer också på mig själv med att bli överraskad över att någon är attraherad av mig. Så jag tror nog att våra respektive självförtroenden är relativt jämnlåga.

@Anders (2), ja, både kvinnor och män förlorar så klart på detta, direkt eller indirekt. Men WORD på känslan av att inte kunna vinna. Idiot eller vekling, det är de uppenbara alternativen. Det måste finnas en annan väg ut. Måste.

Anonym sa...

Till bloggförfattaren.

Som man som hela tiden fått uppleva att få nobben, samtidigt som kvinnor som vill alltid verkar ha en mängd av villiga män att välja bland är det väldigt lätt att få intrycket av att kvinnor är de som har makten på den här marknaden. Att kvinnan är den som låter den man som attraherar henne tillräckligt mycket ha sex tillsammans med henne.
Var det detta du menade eller pratar du om något annat?

Jag, Hugh Grant sa...

@Anonym, jag känner igen din bild att kvinnor har många villiga män att välja bland och att de därför upplevs ha makten. Det är dock inte det som är viktigt.
itati
Det viktiga är att män förväntas vara initiativtagare och att kvinnor förväntas ta emot. I den meningen har kvinnor mindre makt än män eftersom det är svårare för kvinnor att själva ta initiativ och få kontroll över situationen. Samtidigt är förväntningen om den manlige erövraren begränsande för män. Tror inte att någon alltid vill agera sexfrustande plåster på krogen. Inte jag i alla fall.

Anonym sa...

Jag, Hugh Grant.
Så att vara den som faktiskt kan säga nej tack nästa är inte att ha makt?
Det finns inget som hindrar kvinnor från att ta initiativ utom rädsla för att få nej.
Läs Warren Farrels Why men are the way they are. Han gjorde experiment med kvinnor som fick ta initiativ. De gillade det inte alls, killarna ifråga sa "nej tack nästa". Tjejerna tyckte det var mycket bättre att vara den som säger nej. Varför utsätta sig för det "förödmjukande" initiativet frivilligt?

M sa...

Detta var ett väldigt intressant inlägg! Har inte läst något från din blogg tidigare, så det var en positiv överraskning.

Tänkte först skriva ett långt inlägg, en replik på din (Jag, hugh Grant) och Anonyms senaste inlägg. Det blir en kortare version ist.

Vem har makt egentligen? Jag tycker det är oviktigt att titta på kön. För visst finns det kvinnor som i stort sett har en svärm män runt sig på krogen, som verkar göra i stort sett vad som helst för uppmärksamhet från damen i fråga. Men detta gäller långt ifrån alla kvinnor. Utan kvinnorna i exemplet är knappast medelmåttigt utseende mässigt, utan hon ser troligen bra ut, till och med väldigt bra ut. Tror vi iaf kan enas om att hon inte är ful. Tyvärr ser verkligheten ut så.

Vill inte på något sätt hävda att kvinnor inte tittar på utsidan, för det gör dem. Men jag tror att i slut ändan är det viktigare för oss killar hur hon ser ut.

Jag hoppas iaf vad ni menar, börjar bli väldigt trött, inte menat att trampa någon på tårna i fall det har hänt.

Jag, Hugh Grant sa...

@Anonym, jag vill hävda att det ligger mer makt i att vara initiativtagare än att vara mottagare. Så jag anser att fler män än kvinnor sitter på makten i detta. Därmed inte sagt det alltid ser ut så. Jag är ingen vän av att se människor som offer för strukturer. Vi har alla ett val. Men det går inte att bortse från det som vi ser mitt framför ögonen.

Ang boken du hänvisar till: Att något är ändamålsenligt betyder inte att det är rättvist.Vi är biologiska varelser, ja, men somliga könsstereotypa beteenden är konstruerade. Till exempel att män tar initiativ och att kvinnor säger ja eller nej. Alla människor bör uppmuntras till att vara aktörer eftersom det innebär individuellt självbestämmande.

Jag, Hugh Grant sa...

@M, kul att du gillar! Och du trampar absolut inte på några ömma tår.

Håller med dig om att good looks premieras. Det är ju en självklarhet men förtjänar så klart att nämnas. Tolkar det som att du menar att snygga brudar har makt eftersom snubbarna klänger på dem. Håller med om det. Men som jag har sagt tidigare: det ligger mer makt i att vara initiativtagare än i att vara mottagare. I klarspråk: Även den fula killen har chans på snygga tjejen, han har ju möjlighet att övertyga henne om att han är smart och rolig. Aktörskapet är alltså viktigt. Och I VÅRA HUVUDEN ligger aktörskapet närmre till hands för den fula killen än vad det gör för den fula tjejen. Jag säger i våra huvuden, för tankestrukturer sammanfaller inte nödvändigtvis med verkligheten. Och tur är ju det. Tycker jag.

M sa...

@Jag, Hugh Grant.
Det var exakt detta jag menar! Jag tycker det är väldigt synd att det ska vara så sterotypt på just barer och krogar. Men jag har sett vissa som har totalt brytit mot dessa normer, både tjejer och killar. Har tex blivit bjuden på en drink en gång av en tjej, det är inte ofta det händer, men väldigt roligt däremot.

Anonym sa...

Övergrepp att lägga armen om en tjej? Herregud.. nu har folk börjat överanalysera på ett galet sätt. Inte bra.

Jag, Hugh Grant sa...

@Anonym, befogad kritik. Det borde stå "övertramp", inte "övergrepp". Men lagt kort får ligga. :)

@M, okej! Kanske missförstod din kommentar. Och ja, självklart ser man exempel som är direkt normbrytande. Det är bra och roligt, precis som du säger. Särskilt om man får en drink.

John sa...

@Jag, Hugh Grant, "Jag vill hävda att det ligger mer makt i att vara initiativtagare än att vara mottagare. Så jag anser att fler män än kvinnor sitter på makten i detta."

Det finns väl inget som förhindrar kvinnor från att ta initiativ och därmed få denna "makt"?

Anonym sa...

Fantastiskt är denna kedja av folk som stödjer varandra vad de säger, oavsett vilka dumheter som sägs

Anonym sa...

Låt mig se om jag förstår detta korrekt:

Om du raggar så är du en del av problemet och om du inte raggar så är du en del av problemet. Om du raggar så är du dessutom en förövare av något slag, åtminstone om du inte först frågat tjejen om lov att ragga.

Diverse hyllningar i kommentarerna senare så berättar Sara att hon känner igen sig, för en gång gick hon minsann också ut på krogen för att skaffa sex. Hon verkar tycka detta var riktigt förnedrande (Tur hon är tjej då, hon hade inte klarat en månad som kille). Hon kanske också är en del av problemet, men här pratar vi inte förövare utan offer.

Män som raggar är alltså förövare och kvinnor som raggar är offer. Kvinnor som inte raggar verkar också vara offer, iaf om de utsätts för män som raggar. Sist har vi män som inte raggar som förvisso inte är förövare, bara potentiella förövare och en del av problemet.

Personligen tycker jag att det jag precis beskrev är det allra största problemet.