tisdag, december 28, 2010

Om idrottens oförmåga att sälja sin så kallade själ

På annandagen spelades det elitseriehockey utomhus. Färjestad vann mot Frölunda med 5-2 i Karlstad inför 15 000 åskådare. Förra året spelade lagen mot varandra på Ullevi i Göteborg, då inför 30 000 åskådare. Låter ju ganska häftigt, inte sant? Men spelarna vill inte göra annandagstradition av detta. - Det blir bara jippo, säger Frölundas Joel Lundqvist till Aftonbladet. Det skrivs förvisso tonvis av akademisk litteratur om idrottens viktiga roll i samhället, och nog för att det är mycket pengar inom idrotten. Publik och motståndarlag förtjänar att alla matcher spelas efter likvärdiga förutsättningar. Och så vidare.

Men, hallå? Hur stort värde ska en sketen hockeymatch tillskrivas? Vi snackar inte något som påverkar statsskulden här. Jag tycker att ishockeyn borde bjussa på lite mediehysteri genom att alltid spela utomhus på Annandag jul. Ishockey är inte konceptuell konst, ishockey är event. Så varför inte eventifiera några enstaka matcher till max och sälja produkten? Det är ju ändå det överordnade målet: att sälja produkten. Sportsmannaanda och hederskodex säger somliga. Money talks, bullshit walks, säger jag.

Snygg TV-produktion är ett bra sätt att sälja produkten, men ingen producent i världen kan skapa snygg TV-sport av tomma läktare. Därför borde Hockeyligan räcka publiken en hand och spela utomhusmatcher varje Annandag Jul. 15 000 personer i Karlstad och 30 000 personer i Göteborg kan visserligen ha fel. Men inte så fel.

Inga kommentarer: