torsdag, december 23, 2010

Om Prata om det i SVT Debatt - en parodi








I förrgår deltog jag i SVT Debatt för att diskutera Prata om det. Det var åtminstone vad jag trodde när jag tackade ja till att medverka i programmet. Bilderna ovan illustrerar färggrant parodin på den diskussion som huvudsakligen bedrevs. Diskussionen kom nämligen inte att handla om det som #prataomdet syftar till: att skapa förutsättningar för samtal om sex som är präglat av respekt, inte av obehag och osäkerhet. I stället var ingången till diskussionen Julian Assanges eventuella skuld i de sexualbrottsanklagelser som riktats mot honom. Isobel Hadley-Kamptz sade det redan i går, men det tål att sägas igen: Det är djupt beklagligt och dessutom ovärdigt ett demokratiskt samhälle att på bästa sändningstid, i Public Service, spekulera i ett rättsfall som ännu inte prövats i domstol.

Debatten spårade ur ganska tidigt, men Ulrika Borg gjorde mycket för att nyansera diskussionen genom att reda ut de juridiska begreppen. På min sida i debatten fanns annars Ivar Arpi och Paulina Neuding. De lyckades kort och koncist förklara vad Prataomdet-rörelsen handlar om, vilket var direkt nödvändigt för diskussionen. Dessutom tillförde Agnes Arpi perspektivet att vi inte kan prata om sexuella gråzoner utan att också prata om alkohol, eftersom den förskjuter våra gränser. Själv bidrog jag till diskussionen med det självklara påpekandet att sex är något som är intimt och laddat, och därmed svårt att just prata om.

Jag hade också gärna sagt något om de förväntningar vi har på varandra i sexuella relationer, och allra helst något om de begränsande könssterotyper som cirkulerar likt moln ovanför våra sängkammare. Vare sig vi vill eller inte så är mannen som tickande sexbomb och kvinnan som passiv docka föreställningar som är djupt rotade i oss. Dessa föreställningar stämmer inte alltid in på oss i praktiken, kanske stämmer de aldrig någonsin in på oss; vi är trots allt individer, inte strukturer. Som individer bär vi också på erfarenheter, känslor och sexuella preferenser som inte alls behöver stämma överens med schablonbilden av Mannen och Kvinnan. Oavsett vilket så begränsar dessa föreställningar oss i våra sexuella relationer. De gör det svårt för oss att handskas med sex, de gör det svårt för oss att prata om det.

-----------------------------

Angående Julian Assange finns det fortfarande ingen utomstående person som egentligen vet någonting om de anklagelser som är riktade mot honom. De enda som vet något i sakfrågan är Assange själv, de två kvinnor som har anmält honom samt rättsväsendet som har utredningen på sitt bord. Assange ska inte dömas i någon TV-tribunal, han ska ställas inför rätta. Och innan domen har fallit i målet bör media stänga butiken för spekulationer i ärendet. Varför? - För att det tillhör medias uppdrag att visa respekt – både för den demokratiska rättsprocessen och för de inblandade individerna. Spekulationer om skuld i enskilda brottmål är inte granskande journalistik, det är kladdigt veckotidningsskvaller.

3 kommentarer:

Mats sa...

"På min sida"?
Jag tycker nog att i det här programmet var det alla deltagarna som befann sig på samma förlorande sida mot en feltänkt och urspårad programidé.

Jag läser Ivars tolkning och han tycks värja sig mot den här uppdelningen i "vi och dom".

Hade ni synkat skjortvalet?

Jag, Hugh Grant sa...

Haha, jag och Ivar hade pratat ihop oss om allt förutom klädsel. Men det såg ju åtminstone roligt ut!

Håller med dig helt och hållet i att samtaliga deltagare förlorade mot den korkade diskussionsingången.

"På min sida" är kanske lite klumpigt uttryckt, men med det menar jag främst de personer som ville diskutera #prataomdet som fenomen. Det var därför vi var inbjudna. Självfallet måste juridiska principer redas ut i ett sådant program, men spruckna kondomer i ett enskilt fall är ingen intressant rättsprincip.

Tommy Jonsson sa...

Jag tycker det är synd att det i programmet inte fick framkomma att i dag sitter 250 ill 500 män i fängelse på en helt ogrundad anklagelse.