lördag, april 09, 2011

Om arbetslinjen som den rättvisa vägen till integration


Integration är ett mystifierat begrepp som egentligen är en helt naturlig process, men bara under förutsättning att människor får möjlighet att träffas och se varandra i ögonen. Den som har ett arbete att gå till tillbringar en stor del av sin vakna tid tillsammans med andra. Arbete och integration går med andra ord hand i hand. Alliansen har under lång tid anfört arbetslinjen som en nyckel till integration. Det är mycket glädjande och det arbetet måste fortsätta, exempelvis genom att se över turordningsreglerna på arbetsmarknaden.

Problemet för Alliansen är att arbetslinjen har tillskrivits en darwinistisk framtoning där endast den starkaste överlever. Alliansen har kort sagt svårt att argumentera för praktiska arbetsmarknadsåtgärder utan att bli kallad skoningslös och orättvis av vänstern. i debatten om jobben verkar vänstern alltid ha rättvisan på sin sida. Här borde Folkpartiet spela en betydligt mer framträdande roll.

Integrationsminister Erik Ullenhag sitter på arbetsmarknadsdepartementet. Bättre plattform till att diskutera arbetsmarknadspolitik är svår att finna. Ett idéburet, liberalt parti som Folkpartiet borde därför argumentera för varför det inte bara är nödvändigt, utan också varför det vore rättvist att reformera den heliga (s)venska arbetsrätten.

Socialdemokraten och före detta arbetsmarknadsministern Hans Karlsson uttalade sig om vänsterns syn på arbetsrättslig rättvisa i SVT:s Dokument inifrån (27/2) om ungdomars villkor på arbetsmarknaden: "Det är inte av Gud givet att ungdomar ska stå utanför arbetsmarknaden, det är en prioriteringsfråga". Den svaga gruppen ungdomar ställs alltså medvetet utanför arbetsmarknaden till förmån för den starkare och tillsvidareanställda föräldragenerationen. Tanken med detta generationskontrakt är att ungdomen i sinom tid ska få fäste på arbetsmarknaden. Problemet är att generationskontraktet även spiller över på andra personer utan arbete - till exempel den som är nyanländ invandrare.

Så här ser alltså socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik ut. Möjligheten till att få ett arbete definieras av individens grupptillhörighet, inte av individens förmåga. I praktiken innebär det att ungdomar och invandrare på grundval av sin grupptillhörighet är systematiskt diskriminerade. Detta är värt att ha i åtanke när Håkan Juholt börjar tala om rättvisa på arbetsmarknaden. Och det är då Folkpartiet ska förklara varför det liberala alternativet är både bättre och mer rättvist. En liberal arbetsmarknad utgår från individens förmåga eftersom varje människa förtjänar att bedömas var för sig. Med en mer flexibel arbetsrätt frigörs individer - ungdomar och invandrare - från sin grupptillhörighet. Därmed hamnar den enskildes kompetens och drivkraft i förgrunden. Något som skapar lika förutsättningar för alla, oavsett grupptillhörighet.

Rättvisa innebär att skydda den svages rättigheter. Dagens stelbenta anställningsskydd skyddar emellertid bara den redan anställde, inte den arbetssökande. Turordningsreglerna på arbetsmarknaden bör därför revideras. Dels av redan nämnda rättviseskäl, men också för att det skulle skapa en mer dynamisk arbetsmarknad där människor i större utsträckning byter jobb och vågar pröva sina gränser. Sådan dynamik betyder fler möten människor emellan - och möten betyder i förlängningen att idéer föds, att företag bildas och arbetstillfällen skapas. Resultatet är välstånd för alla.

Sveriges mångkulturella befolkning är en global konkurrensfördel - men bara om Sverige har rykte om sig att ha en arbetsmarknad som tar emot invandrare med öppna armar. Det framtida Sverige bör därför göra sitt yttersta för att locka till sig människor från andra delar av världen. Därför vill jag skicka en uppmaning till Folkpartiet: Gå i bräschen för att avskaffa dagens rigida turordningsregler. Verka för att riva dagens skyhöga anställningströsklar. Argumentera för en mer dynamisk arbetsmarknad där individer både uppmuntras till att pröva sina vingar och får möjlighet att se varandra i ögonen. Arbete, integration och välstånd går hand i hand.

Debattartikel publicerad i Tidningen Nu

Inga kommentarer: